Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så uttryckte sig om Magda, var hon riktigt fallen i onåd
— »har, såsom jag sade i går, ljugit och spelat så med
honom, att han trott sig icke allenast ha varit djupt saknad,
utan även att han är älskad. Detta har naturligtvis på ett
behagligt sätt smekt honom, så att han antagit det hon endast
för att trösta sig över hans frånvaro tog emot de besökande
i går. Det där, Mariquitta, är exempel för dig att taga,
i fall du får en man att slå dunster i ögonen på.»
»Fy, vad du kan vara stygg», utropade Mariquitta och
snodde av ut, helt förtörnad.
René var nu åter fullkomligt förändrad mot Magda. Den
vänlighet han visat, den omsorg, varmed han sökt bidraga
till det, som var henne angenämt, fanns icke mera. I
stället vilade en prägel av köld och bitterhet över hela hans
sätt emot henne.
Den unga kvinnan blev ständigt ett föremål för hans
pojkaktiga utfall. Han sökte efter allt, som möjligen
kunde uppreta eller smärta henne.
Magda märkte med förvåning denna nya förändring, men
utan att låta den åstadkomma någon inverkan på sitt
uppförande mot honom.
En dag, då några grannar voro på besök, föll samtalet
på giftermål och de olika motiv, som ligga till grund för
ingående av äktenskap. René hade enligt sin vana åhört
diskussionen utan att blanda sig däruti; slutligen inföll
han:
»Egennyttan är väl ändå det, som merendels leder
kvinnan vid valet av make? Huru skulle man eljest förklara
dessa förbindelser som ingås mellan unga flickor och gamla
gubbar?»
Anfallet var alltför direkt, för att icke en var skulle
känna sig besvärad därav. Ofrivilligt kastade man en blick
på Magda, som helt lugnt svarade:
»Varför just egennyttan?»
»Därför att det omöjligen kan vara kärlek», sade René.
»Kanske tant vill påstå det senare?» tilläde han med
ironisk ton.
»Jag påstår aldrig något, där min egen partiskhet
möjligen skulle kunna besticka min övertygelse; men jag tror,
att det kan finnas andra känslor än kärlek och egennytta,
som ligga till grund för ett äktenskap emellan en ung
kvinna och en gammal man.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
