- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
67

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ni fördömer således känslan?»

»Jag fördömer ingenting, men jag ringaktar den, som är
slav av sin passion. Över våra öden och vårt liv råder Gud;
över våra lidelser har han ställt vårt förnuft, vår plikt och
vår strävan till förädling. Endast den är värd att knäböja
inför den Högste, och bära namnet människa, som över
sina själviska önskningar sätter vördnaden för sina plikter.
Förnuftet är den härskare, inför vilken passionen måste
ödmjuka sig.»

»Har förnuftet alltid stått som väktare över tants känsla?»
René såg forskande på Magda.

»Icke alltid; men just detta har varit mitt olycksöde.»

»Ni har således ägt mänskliga svagheter?»

Magda vände ansiktet emot honom. René fattade
hennes hand och sade livligt:

»Jag ville giva mitt liv för att veta, vad ni är. Jag vet,
att intill den dag, då ni står klar för mig, skall jag likt en
skugga följa och plåga er, spionera på alla edra handlingar
och söka leta upp allt, som kan såra er . ..» Han tryckte
Magdas händer med häftighet och var i nästa ögonblick
försvunnen.

*



En vacker lördagseftermiddag i slutet av september
vandrade brukspatron Sturm och en lång smärt herre med
vackra anletsdragen av och an på golvet i nedre salongen.
Fönstren till blomsteranläggningen stodo öppna och
insläppte en balsamisk luft i rummen. Tillbakalutad i en emma,
satt René och läste tidningar.

»Jaså, min käre Nils», yttrade Sturm med sitt sluga
småleende, »du har således i tre års tid förgäves sökt efter
Sorenza. Kanske hon är död?» Åter plirade han på
kusinen.

»Nej, hon lever och har en längre tid vistats i Rom. Jag
fick veta det, då jag som bäst sökte henne i Tyskland.
Genast begav jag mig till Rom. Av flera landsmän, som där
känt henne, fick jag bekräftelse på, att hon uppehållit sig
där; men ingen av dem kunde säga mig, var hon befann
sig. Man visste blott, att hon rest bort. Ifrån Rom tog
jag vägen genom Italien; strövade därefter omkring i
Schweiz och Tyrolen, emedan man givit mig ett svagt
hopp att återfinna henne där; men förgäves.»

Porry tystnade. Brukspatronen och han gingo en lång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free