- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
69

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har tillbragt hela dagar med att betrakta hennes senaste
tavla och då har det varit, liksom jag genom den fått en
smärtsam hälsning från henne.»

Porry stödde sitt huvud emot fönsterposten och blickade
tankfullt ut.

»Vad föreställer tavlan?» frågade Sturm.

»En far, som förskjuter sin dotter.»

En lång tystnad uppstod. Brukspatronen bröt den.

»Om ödet genom någon sällsam skickelse förde Sorenza
i din väg, huru skulle du då handla?» frågade Sturm och
såg på Porry med en genomträngande blick.

»Huru skulle jag handla?» utropade Porry. »Jag skulle
kasta mig till hennes fötter och kvarligga där, tiggande
förlåtelse, till dess hon skänkt mig den. En gång åter i min
väg, skall varken himmel eller helvete kunna rycka henne
från mig.»

»Det behöves varken det ena eller det andra, det
be-höves blott, att hon är gift.»

Brukspatronen gick ifrån Porry, som stirrade efter
honom.

»Jag hör en vagn komma», sade Sturm, »det är bestämt
min hustru.» Han lämnade rummet.

*



»Hans hustru!» upprepade Porry. »Ah!»

Han vände sig om och blev nu först varse René, som
helt uppmärksamt läste tidningarna. Porry tycktes icke
böjd att störa honom, utan blickade åter ut genom fönstret,
under det han tänkte:

»Sorenza gift! Omöjligt och likväl huru möjligt! Vad
skulle det sedan bliva av mig? Dock, varför lyssna till
den där olycksprofetens ord? Hava de ej redan kostat mig
alltför mycket? O, att jag aldrig lånat mitt lättrogna öra
åt dem!»

Nu hördes röster i salen. Brukspatronen yttrade med helt
glättig stämma:

»Jag har fått främmande, medan du varit borta, ett
främmande, som givit mig sitt löfte att stanna här en längre
tid.»

Nu undansköts dörrgardinen; brukspatronen, förande sin
hustru vid armen, syntes på tröskeln.

Porry vände sig om; Magda stannade orörlig. Ansiktet
hade blivit marmorvitt, läpparna färglösa. Hon liknade en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free