Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få lösningen på gårdagens gåta. Icke det skarpaste öga
kunde i hennes ansikte eller uppförande upptäcka något,
som stadfäste den förmodan, att Porry och hon känt
varandra förut. Magda visste, att mannen med inkvisitorisk
uppmärksamhet lade märke till varje ord, varje min, och att
Renés ögon spionerande följde henne. Oaktat allt detta
fanns det ej en enda rörelse eller min, som angav någon
fruktan eller oro. Hon var som värdinna artig emot Porry,
och bemötte honom med samma uppmärksamhet som varje
annan gäst i hennes hus.
Magda var verkligen den enda, som ådagalade
fullkomligt lugn och själsnärvaro. Porry var sluten och fåordig.
Sturm kunde icke alltid bemästra sina inre rörelser, eller
rättare, införliva sig med den roll, han ålagt sig själv.
Marie syntes orolig. Mariquitta såg ut, som om hon varit yr
i huvudet. Icke förty lyckades det Magda att hålla samtalet
vid makt. Men den ovanliga förmåga, som vissa människor
äga, att uttrycka sig lätt och inleda ämnen, som intressera,
förde Magda konversationen på ett sådant gebit, som hon
kände behagade mannen.
Vid frukostens slut hade hon också lyckats få mannens
uppmärksamhet fäst vid vad hon sade om skiljaktigheten
i de engelska och franska nationallynnena, och han var
bliven så upplivad, att han med Porry började diskutera ämnet.
När Sturm och denne voro inbegripna i en livlig
menings-strid, reste sig Magda, sägande:
»Nu få herrarna avsluta striden, jag är tvungen att lämna
er.» Hon nickade åt Mariquitta och gick ur rummet.
Unge René rusade även ut, under det en vild oreda
tumlade om i hans huvud.
Det var nu en avgjord sak, att Magda enligt hans
uppfattning hade den allra uslaste karaktär, med en förställning,
som gränsade till det otroliga. Huru fint hade hon ej spelat
sin roll, huru fullkomligt likgiltig hade hon ej visat sig mot
Porry, och likväl kunde René våga liv och blod uppå, att
Magda icke var någon annan än den där Sorenza, att, att.. .
Gud vet icke allt!
Nog fingo smeder och arbetare den dagen veta av, att
unge herrn var vid dåligt lynne. Jo, det haglade ovett
och mera därtill. Alla de ord, Magda talat, och som René
förr så samvetsgrant lagt på minnet, då det handlade om
underlydande, voro nu bortblåsta. Det föreföll honom som
en riktig njutning att få handla i rak strid med vad hon an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
