Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brukspatronen hade med en fruktansvärd
människokännedom lagt ut den snara, varuti han ämnade fånga den
mänskliga svagheten. Han hade fullkomligt väl beräknat, att om
Porry blott en enda gång fick en tete å tete med Magda,
skulle alla hans vackra föresatser att undvika enskilda
samtal ramla.
Den följande aftonen, då det skulle bliva spelparti hos
brukspatronen, infann sig Porry en hel halvtimme tidigare.
Magda var ännu ej utkommen i salongen; men några
ögonblick därefter inträdde hon. Magda hälsade på honom
med ett så obesvärat utseende, att det harmade Nils.
»Är klockan redan så mycket, att speltimmen är inne?»
sade hon.
Porry rodnade.
Magdas ord tyckas angiva, att jag kommit något för
tidigt; men jag har i dag gjort det med flit.»
»Nils kan ju inte räknas till gästerna, utan till de
hemmavarande», sade Magda och satte sig.
»Jag har medtagit ett album, som jag önskade visa»,
återtog Nils. »Det är några av Scheffers förnämsta
arbeten. Säkert har Magda icke till den grad förlorat intresset
för det artistiska, att ni icke med nöje följer konstens
framsteg.» _
»Nej, det har jag visst icke.»
Porry satte sig vid Magdas sida och slog upp albumet.
För varje ny tavla, han visade, fäste han en forskande blick
på hennes ansikte, som erhöll en livligare prägel, under det
hon betraktade tavlan. Hon yttrade sig över var och en
av dem med en värme, som utvisade, att den heliga elden
ännu brann oförminskad inom henne. När Porry slutligen
slog igen boken, sade han leende:
»Roar det Magda att se en teckning av den tavla, som
på expositionen i Luxemburg detta år väckte ett visst
uppseende?»
»Ja!»
Porry lade tigande en akvarellmålning framför henne.
Över Magdas kinder och hals drog en glödande rodnad.
Under flera minuter satt hon tyst, därefter sade hon med en
röst, som var så lugn och klar, att den hade något
onatur-ligt;
»Jag känner igen mästarens hand, som målat denna,
och skulle alltid igenkänna den på det raska, stundom djärva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
