Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gott!» Brukspatronen lade handen på låset för att gå.
Lova yttrade då:
»Det är något annat, som jag ville tala med patronen.»
»Nå, låt höra.»
»Ja, se, det är så, att —», gumman tittade sig oroligt
omkring — »att det åter börjar synas ljus däruppe i våningen.
I går afton såg jag tydligt salig nådig frun stå vid fönstret,
alldeles så, som hon brukade stå där, då...»
»Tyst, din häxa, med din galna vidskepelse», röt Sturm.
»Du slutar väl med att se spöken mitt på ljusa dagen.»
»Herr patron», inföll Lova, »jag säger bestämt, att det
förehaves något besynnerligt däruppe.»
»Skulle möjligen den fördömde trädgårdsmästarens son
hava kunnat...» Sturm tystnade och blickade på Lova.
»Nej, Pehr är det icke: men lyss till vad jag säger, allt
står ej rätt till.»
Några ögonblick därefter tog brukspatronen vägen från
Lova upp till stora våningen. Mörka voro de tankar, som
välvde sig inom hans bröst. Djup och tung var den suck,
han höjde, då han inträdde i den höga, dystra förstugan.
I salen, i salongen och i kabinettet var det tomt. Betjänten
underrättade brukspatronen, att Magda var i övre våningen.
Sturm tog vägen dit, sedan han genomvandrat den nedre.
En egen obehaglig känsla lade sig över den misstänksamme
och föga känslige mannens hjärta, då han sakta sköt
undan gardinerna, och fann Magda helt allena i det lilla
rummet, sittande lutad över ett broderi. Visst tyckte Sturm,
att hans unga hustru var blek, att det låg en slöja av lidande
över hennes drag, en prägel av trötthet över hela hennes
väsende. Detta var likväl saker, som ej hade minsta
avseende på hennes förhållande till honom, utan endast rörde
Magdas egen person, således av mindre intresse för Sturm.
För första gången, sedan Sturm och Magda blivit gifta,
hälsade han vänligt på henne, efter att hava återvänt från
en resa. Detta gjorde också ett livligt intryck på Magda.
Även hennes sätt emot mannen blev mera hjärtligt.
Sturm stannade uppe hos sin hustru och samtalade helt
förtroligt med henne om sin resa och åtskilligt annat. Han
gjorde ej någon fråga om Porry, utan tycktes alldeles ha
förgätit, att denne fanns till. När supén anmäldes, sade
han till betjänten, i det han bjöd Magda armen:
»Äro herrarna där nere i matsalen?»
»Ja!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
