Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jenny, du vill väl icke, att jag handlöst skulle
överlämna dig åt...»
»Mitt tycke. Jo, det ville jag. För övrigt har varken
mamma eller Ernfrid med den saken att göra; såsom änka
rår jag mig själv.»
»Nåväl, då äro dina anklagelser oberättigade.»
»Alldeles icke. Ni har överlistat mig med edert prat
0111 det opassande uti att så snart efter min mans död visa
min svaghet för Porry.»
Gud vet, när och huru Jenny skulle ha slutat, om ej en
betjänt anmält grevinnan X. Konvenansen fordrade nu,
att Jenny maskerade sitt elaka lynne. Hon och modern
hälsade med ett förbindligt småleende.
Samtalet föll naturligtvis på brunnssällskapet. Det lilla
kapital av skvaller, som redan hunnit samlas, skulle nu
ränta av sig.
»Du vet väl, min söta, vem som bebor andra byggningen
här?» sade grevinnan X.
»Nej, jag är fullkomligt okunnig därom», svarade
grevinnan.
»Det är vår utmärkta artist fru Sturm och hennes
styvdotter, unga fru Sturm. Mycket charmanta människor.
Den unga frun är gift med sin kusin brukspatron René
Sturm. Hon är en dam på modet, såväl genom sin fägring
som sin rikedom. Man påstår, att din son Arthur vid
hennes fötter offrat sin frid och sitt hjärta. Artisten, fru
Sturm, endast ett par eller tre år äldre än styvdottern, är
ibland de magnifikaste kvinnor jag sett. En verklig
akvi-sition för sällskapslivet och vår brunnssocietet. Jag tycker,
vad den rika änkan skall bestormas med friare. Hon kom*
mer bestämt att taga palmen av den fjäsade och firade
styvdottern, som alltid har det emot sig att vara gift.»
Tigande avhörde henne grevinnan och Jenny. Den ena
mörka skiftningen efter den andra flög över den senares
drag, och ett uttryck av illa dold avund och bitterhet
framlyste genom den mask, bakom vilken Jenny sökte dölja sin
upprörda sinnestämning. Grevinnan Eldelfeldt flyttade sig
oroligt av och an, liksom något marterat henne.
Plågoanden fortfor:
»Ni han väl sett fru Sturms sista tavla på expositionen?»
»Nej», svarade grevinnan. Jenny blev eldröd, och gav
med en mekanisk rörelse tillkänna, att hon ej kände till
den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
