Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gutvå år, stod vårt bröllop. René blev därvid ägare av
halvparten utav Eksjö, såsom utgörande mitt möderne, och
pappa slapp genom detta giftermål att lösa ut mig ur bruket
och fick tillika behålla René.
»René föreslog mig dagen efter bröllopet, att han, ja;;’
och faster Marie skulle resa till England och att jag där
skulle fortsätta den genom vårt giftermål avbrutna
undervisningen. Jag antog förslaget. Det gällde ju att resa till
London. Där tog jag lektioner och René arbetade natt och
dag. Så förflöt ett halvt år, utan att René hade någon tid
för mig. Då kom ett brev från pappa, som kallade René
hem. Han ville att jag skulle följa med honom; men därtill
var jag ej det ringaste böjd.
»Ah! Ni kan icke föreställa er, huru gudomligt roligt
jag hade. Mina förmiddagar använde jag till lektioner,
mina eftermiddagar till nöjen. Jag var rik, och jag var
vacker. René hade visserligen sökt övertala mig; men
förgäves. Jag bad och föreställde honom, att han borde vara
nöjd med det offer jag gjorde, då jag blev hans hustru.
Efter denna förklaring reste han och det i vredesmod. Ett
par månader därefter erhöll jag brev ifrån hemmet, varuti
min far befallde, min man bad och min styvmor sökte
övertala mig att återkomma; men jag var för långt borta att
låta dem inverka på mig. Slutligen får jag ett brev, som
innehöll dessa rader från min styvmor:
»’Din far är sjuk; i fall du vill se honom, medan han
lever, så res genast du emottager detta.’
»Jag reste genast; dag och natt, till dess jag kom till
Eksjö. Min far var verkligen mycket illa sjuk och min
styvmor satt vid hans sida, en bild av tålamodet,
undergivenheten och självuppoffringen. Efter tvenne års svår
prövotid löste äntligen döden hennes boja. Hon var då
nära nog själv döende, så mycket hade hon lidit dessa
!flydda år, i synnerhet under hans sjukdom, då plågor och
bävan för döden gjorde hans lynne sådant, att man måste
hava en ängels mildhet och fördragsamhet att kunna
ut-Ihärda. Han yttrade också i lugnare stunder, att Magda
var en verklig ängel. Han ålade mig i dylika ögonblick,
jatt aldrig glömma vad hon varit för honom: hans goda
genius.
»Efter begravning och arvskifte reste min styvmor till
Köpenhamn att söka reparera sin klena hälsa. Jag och
20 X Ädlingens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
