Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sorenza är bitter», inföll Porry, som kände sig sårad
3av tonen såväl som orden.
»Jag!» Sorenza såg på "honom. »Nils är i dag fallen att
fcegå idel misstag; men kanske det är en vana hos er.»
Porry bet sig i läppen och Marie tänkte: »Orden,
Sorenza talar, hava något hårt; det ligger en dold bitterhet
i dem.»
»Nils ville veta, huru jag kommit över dessa», fortfor
Sorenza och pekade på teckningarna. »Jag vill säga det.
Jag har funnit dem i en fattig kvinnas ägo och av henne
köpt dem. Jag kände igen, att de voro edra. Min avsikt
var likväl aldrig *att behålla dem.»
»Icke? Sorenza fann dem således icke värda att ägas
av er?»
»Jag fann, att de voro edra och således icke kunde bliva
mina. Jag åter förskaffade endast, vad som blivit er f
rån-stulet. Och nu lämna vi det där ämnet. Tänker Nils
kvar-stanna här?»
»Ja!»
»Var bor Nils?»
»I Engbergska gården.»
»Den har ett utmärkt vackert läge, och är en passande
bostad för en konstnär med sinne för en skön natur.»
Mariquitta inträdde, och snart var samtalet flyttat in
på ett mera alldagligt gebit. Porry frågade damerna, om
de ej ville företaga en promenad; och en stund därefter
vandrade Sorenza och Mariquitta, åtföljda av Porry, genom
den höga och vackra skogen, som omgav X—strand. Man
pratade om alla möjliga ämnen utom sådana, som kunde få
namn av familjeintressen.
Mariquitta koketterade rätt ansenligt för sin vackre
farbror Porry, men utan någon framgång.
Nils var tankfull och hade ej sinne eller
uppmärksamhet för hennes bemödanden. Han gick vid Sorenzas sida,
och stund efter annan riktades hans blick på den unga
änkans ansikte.
»Är väl denna stolta kvinna samma tjusande, excentriska
och svärmiska flicka jag först lärde älska», tänkte Porry
och betraktade henne.
I detsamma, liksom till svar på hans tysta fråga, vände
Sorenza på huvudet och stannade. Utsikten, som man hade
genom en uthuggning i skogen där hon stod, var
obeskrivligt vacker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
