Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen därpå var unga fru Sturms salong fylld av
gäster. Själv satt hon i kretsen av dem, strålande vacker. På
det mörkbruna håret bar hon en klädsel av stenkol, som på
ett eget sätt förhöjde den matta, sammetsdunkla glansen
därav.
I en stol bredvid den emma, där värdinnan satt, finna vi
Arthur. Samtalet var tämligen livligt; men han deltager
icke däruti. Han nöjer sig helt och hållet med rollen av
åhörare och åskådare; i synnerhet gör han rätt för den
senare egenskapen, emedan han icke kan slita ögonen ifrån
den vackra värdinnans ansikte.
»Jag försäkrar er, att ni i afton kommer att göra en
bekantskap, vilken kan bliva vådlig för ert lugn», yttrade
Mariquitta till en ung, blek och tråkig figur, vilken
uppvaktade henne med sina artigheter.
»Det är omöjligt», försäkrade den fadde baronen. »Då
man sett er, har man ej något lugn att förlora.»
Fru Sorenza Sturm inträdde i detsamma. Mariquitta
reste sig hastigt upp och skyndade den inträdande till
mötes. Sedan Sorenza hälsat på de övriga, presenterade
Mariquitta för henne: greve Eldelfeldt.
Arthur och Sorenza hälsade på varandra med den
vanliga salongsartigheten.
De flesta av gästerna hade sig bekant, att den äldre fru
Sturm var en utmärkt artist och att hon på den senaste
expositionen haft en tavla, som väckt stort uppseende.
Detta gav naturligtvis den intelligentare delen av
sällskapet anledning att föra talet på skön konst. Sorenza
yttrade sig med lätthet, och inom kort voro hon och Arthur
de, som egentligen förde konversationen. Det gick nu,
som det alltid gör, överlägsenheten tog ut sin rätt.
Mariquitta deltog med ett och annat ord i samtalet, men ämnet
var henne icke nog bekant, att hon skulle våga sig in på
detsamma.
»Den tavla ni hade på expositionen förlidet år», yttrade
Arthur, »väckte ett lika stort uppseende, som den i år,
ehuru man ej visste, att den var av er.»
»Vilken menar greven?»
»Äktenskapsbryterskan.»
»Ah! Jag märker, att Mariquitta icke kunnat bevara
hemligheten;» Sorenza smålog, »men däruti har hon haft
orätt; ty detta nödgar mig att här helt offentligt göra en
bikt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
