Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för henne, att det smått harmade henne, att han denna
aftonen förnekade sin roll av slav. Sorenza tänkte efter
en timmes sammanvaro med Arthur och Mariquitta:
»Ryktet har rätt, han är förälskad.»
Vad Sorenza vidare tänkte kan vara likgiltigt. [-Aftonen-] {+Afto-
nen+} förflöt angenämt, utan att mellan Sorenza och Arthur
växlats några ord enskilt.
*
Porry och Sorenza träffades nu dagligen. Med den
största enträgenhet sökte han alla tillfällen att råka henne
och begagnade sig av de små friheter, han i egenskap av
släkting kunde taga sig, att göra besök och uppvakta
såsom kavaljer.
Man behövde icke särdeles stor skarpsynthet för att
märka, det ett varmt intresse låg till grund för denna
uppmärksamhet ; ty det framskymtade allt för tydligt. Porry
gjorde sig icke heller möda att dölja det; utan tycktes till
hela världen vilja säga:
»Detta är den kvinna, jag älskar och tillber!»
Hans sätt emot Jenny var däremot kallt hövligt. Varje
morgon i brunnssalongen underrättade han sig om hennes
hälsa och promenerade ett par varv med de båda
grevinnorna, men därmed var det också slut.
Endast en gång hade han besökt Jenny sedan bjudningen
hos Mariquitta, och då helt kort på en förmiddagsvisit.
Så förgick en tid. Den ‘första balen efter Porrys ankomst
till X—strand gavs. Där infunno sig alla, som voro friska
och ville njuta av livets glädje, tillika med dem, som
kom-mo för att göra anmärkningar på sin nästa, under det man
själv hade all möda ospard att visa sig till sin fördel.
Sorenza kom något sent. Hon fann Mariquitta där före
sig.
Den unga frun bar en ljusgul sidenklänning, garnerad
med svarta spetsar. I det mörka håret voro fästa endast
några guldax och de mjälla skuldrorna höljdes, utan att
skylas, av en svart spetsmantilj.
Det var första gången Mariquitta, efter faderns död,
var iklädd kulört. Hon föreföll också vackrare än
någonsin.
Vid sidan av Mariquittas stol stod Arthur. Sorenza
tänkte:
»Vad de äro vackra båda två och ändå — huru olika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0317.html
