Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»All aktning, allt anseende skall du därigenom beröva
henne», inföll Sorenza allvarligt.
»Vad säger du?» utropade Arthur.
»Sanningen. Mariquittas goda namn och rykte har
genom dig lidit så, att icke en enda av dem, som känna henne,
tro annat än att hon är brottslig. Har du då glömt, att hon
är en annans hustru, att hon bar en hederlig mans namn
cch att du på ett lättsinnigt sätt lekt därmed?»
»Sorenza! Jag har aldrig glömt den aktning, jag är
skyldig henne och mig själv.»
»Har du icke? I så fall lever hon väl i okunnighet om
dina känslor?»
Arthur teg.
»Gör hon det icke», återtog Sorenza med en röst, som
något darrade, »då, Arthur, har du endast upprepat din
fars beteende mot min mor, och du har handlat i rak strid
med allt vad man har rätt att fordra av en gentleman.»
»Sorenza, nu är du för sträng. Jag har aldrig ens med
ett ord sökt locka Mariquitta från sina plikter, aldrig har
jag glömt, vad heder och ära bjudit, i mitt handlingssätt
mot henne.»
»Bjödo heder och ära dig att med en sådan enträgenhet
följa en annans hustru, att...»
»Tala icke ut de stränga orden; utan svara mig: har
man verkligen vågat uttala något, som kunnat skada
hennes rykte, med anledning av mitt umgänge med henne?»
»Om man vågat!» upprepade Sorenza. »Har du så liten
erfarenhet, att ditt fönnuft icke säger dig, att du snarare
borde förundra dig över, om man icke gjort det? Du själv,
vad skulle du tänka i fall du till exempel såg herr Bencke
på promenader, spektakler, societé och i hemmet ständigt
vid Mariquittas sida? Jo, du skulle tänka: ’en öm
förbindelse’ ; och likväl vill du, att Mariquitta, oantastad av det
allmänna pratet, skall omgivas av din hyllning. Du gör allt
för att bevisa din kärlek och för att bliva älskad, och du
talar ändå om, att du ej velat med ett ord locka henne ifrån
sina plikter. Är ej hennes kärlek till en annan ett brott emot
dem?»
»Men, Sorenza, hennes man frågar ju icke efter henne»,
inföll Arthur. »Han utsätter sålunda sin hustru för. ..»
»Lättsinniga ädlingars kärlekspjoller», avbröt Sorenza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
