Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, under det han i ett upprört själstillstånd vandrade
av och an på golvet. När han slutligen lämnade henne, var
han så nedslagen, att han ett ögonblick tyckte, att den bästa
vinst, han kunnat draga av livet, vore att med ens göra slut
därpå.
Med dessa tankar inträdde han i sina rum; men han hade
knappt hunnit lägga ifrån sig hatten då dörren upprycktes
och Ernfrid Eldelfeldt stod framför honom.
Ernfrid visade sig helt glad över att återse Arthur, och
under ett par timmar pratade man om ett och annat.
»Vet du, varifrån jag senast kommer?» frågade Ernfrid.
»Ifrån Skåne, såsom du nyss sade.»
»Visserligen; men på vägen därifrån har jag gästat
hos ...»
»Hjelms», inföll Arthur plötsligt.
»Ja, jag har varit på Bro i sex veckor. Då jag på vägen
ifrån Skåne gjorde ett besök där, var min avsikt endast att
dröja över ett par dagar. Ödet, slumpen, eller vad du vill,
hade annorlunda beslutat.» Ernfrid gick fram till fönstret,
tilläggande: »bäst hade varit, att jag aldrig rest dit.»
Arthur betraktade honom. Livligt stod hans egen resa
ned till Skåne, då han kvarstannade på Bro. Arthur tyckte
sig i detta ögonblick se Ebba leende, glad och älsklig, sådan
hon då var. Liksom ett eko upprepade en röst i hans inre
dessa hennes ord:
»Arthur, jag skulle hålla bra mycket av dig, om du bleve
en verklig gentleman till tankar, känslor och handlingar.»
En paus hade uppstått, under det att dessa minnen
trängde sig på Arthur. Han slet sig likväl ifrån dem*
»Varför ångrar du att hava besökt Bro?» frågade han.
»Därför att jag förspillde allt för mycken tid där»,
svarade Ernfrid med ett tvunget skratt. »Ingenting är
dummare än dylika besök. Man låter övertala sig att stanna
utan att äga någon giltig orsak, varför man gör det.»
Arthur betraktade broderns stolta och energiska ansikte.
Han läste däruti att vilka än de känslor voro, som dikterade
hans första, ofrivilliga yttrande, han nu ångrade dem.
»Hur mådde Ebba?» frågade Arthur.
En hastig ryckning i musklerna gav tillkänna, att Arthurs
ord voro Ernfrid obehagliga.
»Bra», blev det korta svaret.
»Nå, höres det icke av, att hon skall gifta sig?»
»Nej; hon lär visserligen ha haft lika många friare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
