Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att åter draga honom till sig; men vid varje sådant
försök från hennes sida föreföll det, som om han ännu mera
dragit sig tillbaka.
En annan dag hade man arrangerat ett större lustparti.
De flesta av brunnssällskapet deltogo däruti, till och med
grevinnan Eldelfeldt med dotter och söner.
Sorenza var icke med. Hon hade redan på morgonen
förklarat, att hon helst stannade hemma.
Såsom vanligt, då hon var allena, hade Sorenza, sedan de
andra begivit sig av, gått ned i paviljongen, där hon brukade
sitta och teckna. Den ovannämnda eftermiddagen hade hon
medtagit en bok för att läsa; men ehuru den låg uppslagen
framför henne, fästes icke blicken därpå.
Sorenza satt i en liten soffa mitt för de uppslagna
glasdörrarna. Det var icke den kalla och stolta konstnärinnan,
utan den drömmande kvinnan, som lyssnade till rösterna i
sitt inre, dessa röster, som varken av tid eller förhållanden
kunnat nedtystas.
Huru fjäsad, huru uppburen en kvinna än är och huru
mycket av rökelser det tändes för fåfängan, äger allt detta
ändå ej förmågan att fylla tomheten i hennes själ. Om
hon kunde låta vagga sitt hjärta till tystnad därav, då vore
hon icke kvinna.
Naturen har icke bestämt henne att spela en roll i det
offentliga livet, utan att finna sin sällhet i huslighetens
tysta men heliga frid. Älska och uppoffra sig för de sina
tillhör henne, och det vore fruktlöst att vilja påstå, det
yttre glans och rykte kunna skapa kvinnans lycka.
Något dylikt kände Sorenza i detta ögonblick. Hon var
en utmärkt artist, hon var rik, hon var ung, hon var
vacker, och ändå denna känsla av tomhet inom henne. Allt
vad hon ägde utgjorde bisaker emot det enda, som fattades
henne. Och just detta enda, som hon på en gång hade så
nära och ändå så avlägset, vågade hon icke tro på. Hon
bävade för att än en gång komma att lida skeppsbrott.
Nu, då hon var ensam, hade all fruktan försvunnit, och
det oroliga hjärtat höjde helt otvunget sin röst.
»Jag undrar, om han är med på lustfärden?» tänkte
Sorenza.
I detsamma hördes ljudet, av steg. Sorenza vände på
huvudet. Nils stod på tröskeln av dörren. En obeskrivlig
glädje famnade Sorenzas själ. Den var alltför stark att
icke återspeglas på hennes ansikte. Med ett leende, sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
