Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Icke? Det var ett besynnerligt påstående.»
»Sorenza roas av ingenting, men intresserar sig för
mycket. Så t. ex. intresserar det mig att pröva, huru stort
välde du utövar på andra; men det utgör alldeles icke
något nöje.»
»Bevisa det om Nils kan.»
»Ifall Sorenza fann ett nöje däruti, vore du nyckfull och
ombytlig; nu däremot är du dig alltid lik. Med köld,
självbehärskning och överlägsenhet styrer du andra, och det
caktat ditt eget inre liknar — en vulkan.»
»En vulkan!» Sorenza skrattade. »Nu, herr konstnär,
lade ni för stark färg på porträttet; Nils har därmed skämt
bort det.»
»Alldeles icke! Det finnes inom Sorenza något
vulkaniskt.»
»Ja, lika mycket som inom den där kristallvasen.»
Sorenza pekade på en sådan.
»Sorenza har genom vanan att betvinga sina känslor med
förnuftet lyckats så kuva dem, att du skulle förvånas i fall
de överskredo de gränser, inom vilka du inneslutit dem.
Den marmorsköld, varmed du omgiver dem, är ej natur,
utan endast hög grad av självbehärskning. Jag vill bevisa
att under den yttre isen brinner en ganska stark eld, som
väl kan dämpas men ej släckas.»
»Nils gör som vi i allmänhet göra, dömer andra efter
oss själva», svarade Sorenza.
»Gör jag?»
»Helt visst; ty jag trotsar Nils att kunna bestyrka sitt
påstående.»
»Trotsar Sorenza mig?»
»Ja! Det förflutna är jordat och kan således icke anföras
som exempel.»
»Jag ämnar det icke heller. Jag behöver blott åberopa
ögonblicket innan jag trädde in här. Var det då även
marmorns lugn i din själ? Sorenza, lägg bort den kalla
minen; vartill gagnar den med en vän? Svara i stället
ärligt, som det höves en sådan, och medgiv, att du
överlämnad åt dig själv och ensamheten erfar, att hjärtat vill
ha en röst med i livets frågor; att varken ära eller
utmärkelse är nog för en kvinna med ditt lynne.»
»Nåväl, om även detta vore sant, icke bevisar det, att
mitt inre är en vulkan, utan blott och bart, att det finnes
lika mycken mänsklig svaghet inom mig som hos andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
