Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gan. Det är mig nödvändigt att lära känna, vad som
dikterade Nils uppförande.»
»Nåväl, i det ögonblick René stod framför mig,
föreföll det, som jag blivit förflyttad tillbaka i ateljén, då
han var gömd bakom skärmen. Jag erinrade mig i
detsamma, att Sorenza förvägrat miig varje förklaring
över...»
»Hans närvaro där», inföll Sorenza. »Således åter
tvivel och ständigt tvivel.»
»Och varifrån härleda sig dessa?»
»Ifrån brist på tro; men vi skola icke tala därom. Nils
har visat mig, att åren icke förändrat Nils.
Misstänksamheten står alltid färdig att tillintetgöra tillgivenheten
och kasta sig över föremålet därför. Den utgör ett
da-moklessvärd, som ständigt hänger över dens huvud, Nils
fäst sitt hjärta vid, och förr eller senare måste detta
nedfalla för att krossa offret. Nu gå vi upp i salongen.»
»Icke än», sade Porry bestämt. »Hava vi en gång
kommit att vidröra detta ämne, måste Sorenza även avhöra
mitt svar. Man framkastar icke en anklagelse, utan att
låna sitt öra åt försvaret. Jag är misstänksam, säger du.
Sorenza har orätt; detta ligger ej i mitt lynne; men då
man älskar, då är man sig icke lik. Man fruktar allt,
emedan man är minst självkär gent emot den man älskar.
Nå väl, jag har älskat, och jag älskar Sorenza högre än
allt på denna jord.» Porrys röst darrade. »Jag var, och
jag är svartsjuk. Man sade mig, vid början av min
kärlek, sårande saker om dig; jag bönföll, att du skulle
upplysa mig; men du vägrade — och fordrade en blind tro.
Sorenza, hemligheten alstrar alltid misstänksamhet.
Inför den, vi älska, få vi icke äga någon hemlighet, så framt
vi icke vilja sätta vår egen och dennes frid på spel. Du
begärde av mig en blind tro, då allt och alla sökte bevisa
mig, att jag var missledd. Du hade i det stället bort
anförtro dig åt den man, som högre än livet höll dig kär.»
♦ »Nils har kanske rätt», sade Sorenza tankfullt; »men
då mitt eget inre var fritt från all skuld, då...»
»Tyckte du, att andra icke ägde rätt att betvivla
renheten därav; men du glömmer, att skenet var emot dig.»
»Nej, jag glömmer det icke nu, men jag förstod det
icke då?»
»Och ändå vägrade du mig en förklaring över
uppträdet vid Eksjö?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
