Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förmiddagen var långt framskriden, då grevinnan
anmäldes.
Den unga änkan bar sitt huvud högre än vanligt, då
grevinnan inträdde, och över ansiktsdragen vilade en
blekhet, som gav åt dem en isande köld.
Endast ett par steg gick Sorenza den stolta damen till
mötes. Med en stolt rörelse hälsade hon henne, sägande,
i det hon med handen inbjöd henne taga plats:
»I vad avseende kan jag vara till tjänst?»
Rösten var klar och lugn. Hon blickade helt likgiltigt
på den förnäma damen, som var så upprörd, att hon
behövde flera sekunder för att hämta sig. Slutligen
yttrade grevinnan:
»Ni inser väl att, då jag önskade ett samtal med er,
skälen därtill måste* vara tvingande; emedan ingenting
kunde vara mig okärare än att återknyta ’beröringen
med er.»
»Återknyta!» upprepade Sorenza. »Jag förstår icke, fru
grevinnan. Vi mötas i dag för första gången. Gunnar
Sturms efterlämnade änka är en för er fullkomligt
främmande person. Jag för min del kan icke påminna mig h?i
haft den äran sammanträffa med er förr.»
»Kan ni ej ? Åh, tillåt mig betvivla detta», inföll
grevinnan ; »ty ni skall helt säkert vid närmare besinnande
icke allenast erinra er, att vi sammanträffat, utan även
mycket mera, som...»
»Bestämt har avseende på helt andra förhållanden än
det, som fört grevinnan hit, vilket väl berör dagens
händelser. Jag kan försäkra, att jag, ehuru obekant, skall
anse för en ambitionssak, ifall det är något, varuti jag
kan gå edra önskningar till mötes.»
En paus uppstod. Den vändning, Sorenza givit åt deras
ömsesidiga ställning, omkullkastade alldeles den
förberedda anfallsplanen. Grevinnan slöt ganska riktigt av
uttrycket i Sorenzas ansikte, att hon fast beslutat att icke
erkänna det förflutna. Hon måste söka en ny uppslagsända
för att komma dit hon åsyftade. Som hon alldeles icke var
snabbtänkt, behövde hon några ögonblick att överlägga med
sig själv, huru hon skulle inleda samtalet om Porry.
»Man har sagt mig», började grevinnan, »att ni och
professor Porry äro besläktade.»
»Min man och professorn voro kusiner», svarade
Sorenza, som vid Porrys namn erfor en häftig smärta. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
