Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makar sin lycka; utan detta allsmäktiga föreningsband
uppstå idel olyckor och elände.»
»Men man kan icke tvinga sitt hjärta att älska»,
utropade René.
»För dig var det icke omöjligt. Du ihade fått en vacker
och god flicka, som endast från din sida behövt litet ömhet,
för att vara dig av hela sin själ tillgiven. Nu kastade
du ut henne i virveln av världen och gav henne alla medel
att tillfredsställa sina nycker och njuta av livets dårskaper.
Du tänkte icke på de faror, varför du utsatte henne.
Berövad stödet av sin man, men med en gift kvinnas frihet,
fordrade du, att hon icke skulle missbruka den senare,
utan helt modigt bestå kampen med frestelserna.»
»Vad utvisade det? Jo, imin fasta tro på hennes
heder.»
»Nej, det bevisar en mördande likgiltighet.»
»Då jag reste från England, önskade jag, att Mariquitta
skulle återvända med mig till Sverige; men hon ville icke.
Det kunde omöjligt falla mig in att tvinga henne till
något, som var henne motbjudande.»
»Du hade likväl handlat rättare, om du det gjort; ty du
hade då ej överlåtit henne åt frestelser, dem du aldrig
bort räkna på, att hon skulle kunna bestå.»
»Jag hoppas likväl, att hon icke ett ögonblick glömt, att *
hon är min hustru», sade René med en egen ’skärpa i
rösten.
»Att hon icke gjort det blir en heder för henne och
något, som du icke alls gjort dig förtjänt av.»
»Vad befalles?» utropade René. Det blixtrade till i
hans ögon.
»Jag säger: att om Mariquitta i dag vore en felaktig
kvinna, en brottslig hustru, vore det icke hon, utan du,
som därför skulle anklagas.»
»Jag?»
»Just du. Att jag har rätt i detta påstående, skall din
moders dagbok bättre bevisa dig än mina ord.»
’Sorenza reste sig upp, gick in i paviljongen och till ett
bord, varuppå stod ett större skrivschatull. Hon öppnade
det och framtog en liten bok, vars blad voro gulnade av
ålder. Hon återvände med den till René, sägande:
»Då jag första gången besökte dina föräldrars över-
givna boning, fann jag dessa anteckningar. De voro
gömda bakom porträttet av Porrys far. Jag upptäckte dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
