Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jéröme kastade en flyktig blick på papperet och
återlämnade det sägande:
»Behåll i ert förvar detta; jag behöfver icke Sophies
hemgift och vill, under närvarande förhållanden, ej hafva
något att göra därmed. Det är hennes, icke min
förmögenhet; och när jag önskade veta något om Sophies härkomst,
var det i hopp att kunna anförtro henne åt anförvandter,
som förmådde beskydda henne, emedan jag oförtöfvadt
lämnar Paris. Hon äger ej någon släkt, följaktligen är jag
hennes enda stöd. Sedan jag vet detta, har jag ingenting
vidare här att göra. Därför, lef väl! Skulle döden helt
hastigt rycka mig bort», Jéröme gjorde en rörelse med
handen, för att beteckna bilan, »så måste ni åtaga er
henne ; men vaka då klokare och bättre öfver henne än ni
gjort.»
Jéröme närmade sig till dörren.
»Hvart ämnar ni resa?» frågade Elias.
»Först skall jag föra Sophie utom Frankrikes gränser
till någon säker fristad; därefter beger jag mig till
Keller-mann för att deltaga uti Italienska fälttåget.»
»Om detta är er afsikt, så anförtro Sophie nu genast
i mina händer. Jag skall föra henne till England och ...»
»Så länge jag lef ver, skall hon skyddas endast af mig»,
inföll Jéröme stolt.
Han tilläde med en mörk blick på Elias:
»Hon är nu min maka, och jag måste därför till er
uttala den önskan, att ni icke må sammanföra er bana med
Sophies, förr än mitt hjärta upphört att klappa. Att närma
er henne, vore att förolämpa mig — Farväl! Är Sophies
lugn er kärt, så sök aldrig att komma i någon beröring
med henne innan döden löst de band, som binda henne vid
mig.»
Elias var för stolt att vilja förnärma någojis rättigheter,
och han insåg därför ögonblickligen, att all personlig
beröring mellan honom och Sophie måste vara slut. Hvad
visste han väl om denne Bassal, som kunde garantera, att
Sophie blef ve lycklig? Alldeles ingenting.
»Icke skulle fruktan att förolämpa er afhålla mig från
att söka få återse Sophie, om jag ansåge det
öfverensstäm-mande med heder och plikt», sade Elias stolt, »utan det är
min egen rättskänsla, som säger mig, att jag bör visa
aktning för den önskan ni uttalat. Därför, medborgare Bassal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
