- Project Runeberg -  Börd och bildning /
85

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Lilla Gabrielle, jag är med nöje din gäst», sade han
leende. »Din mamma heter alltså Sophie?»

»Ja du, och så är hon mycket vacker och snäll, skall
du veta», inföll den lilla pratmakerskan samt ämnade följa
främlingen till vagnen.

Madame Mathieu fann detta alls icke i sin smak, utan
grep tag om flickans arm och sade helt tvärt: »Se så, gå
nu och lek, du, och stör ej folk med ditt slammer!»

Gabrielle såg på henne, skakade sitt lilla hufvud och
hoppade därefter bort.

Den främmande hjälpte en elegant dam ur åkdonet och
betjänten lyfte därur en gosse rred ett blekt och lidande
Utseende.

Vid gossens åsyn kunde Gabrielle omöjligt förblifva
stilla. Hon sprang fräVn mot den främmande och utropade :
»Hvad heter din sjuka gosse?»

»Han heter Abraham», svarade främlingen.

*



Natten hade inbrutit. I det landtliga huset hade alla gått
till hvila med undantag af Sophie, som satt vid fönstret i
gafvelkammaren.

Hon lyssnade på hvarje ljud. Det syntes, att hon med
oro väntade på någon.

Det var redan öfver midnatt, då ett doft ljud plötsligen
hördes på afstånd. Det kom allt närmare och närmare.
Slutligen kunde Sophie urskilja, att det var ett åkdon, som
rullade fram genom skogen.

»Nu måste det vara han», tänkte hon och gick med lätta
och snabba steg ut i förstugan.

Denna gång bedrog hon sig ej, ty in på gården körde
en liten enkel vagn, uti hvilken en reslig och högväxt man
hade sin plats. Innan han hunnit hoppa ur åkdonet, stod
Sophie vid sidan af detsamma och utropade: »Välkommen
åter, min Jules! Du har dröjt bra länge.»

»Jag kunde ej hinna förr, min älskade», svarade mannen
och slöt henne till sitt bröst.

Något senare sutto de båda makarna i den stora matsalen.
Mannen var sysselsatt att med god matlust taga för sig
af de rätter, som voro framdukade.

Vi hafva ej särdeles svårt att i hans af år och mödor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free