Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För hvarje gång grefvinnans fruktan i detta fall
vaknade, följde hon med en moders vaksamma blickar dottern
och sökte i hennes ansikte, ord och rörelse utleta, om någon
verklig grund till oro funnes.
Ingenting i Friggas yttre tycktes bekräfta hvad modern
befarade.
Var han närvarande, så ägnade Frigga honom sin
uppmärksamhet; var han det ej, så inverkade detta icke på
hennes lynne.
Så hade tredje sommaren af Valentins vistande på
Ljungbro inträdt.
Början däraf tillbringade Valentin på mötet. Därefter
gjorde han en resa till Vårnäs och Stenby, så att han först
i augusti återkom till Ljungbro.
Grefvens voro då på besök hos grefvinnans systerson,
grefve Ernfrid Eldau, för att iira hans återkomst till
Sverige med sin unga fru. Grefve Eldau hade gift sig i Paris
med en rik fransyska af adlig familj.
Det var något mera än en vecka sedan grefven kommit
hem, och under denna tid hade grefvinnans fruktan ännu
icke hunnit vakna; men när Frigga och Valentin kommo
grefvens till mötes, uppstod den ögonblickligen.
Hon kastade en pröfvande blick först på den unge
löjtnanten; men hans lugna ansikte utvisade ingen
sinnesrörelse.
Grefvinnan flyttade då ögonen på Frigga. Öfver den
unga flickans drag hvilade en skugga, som eljest var
främmande för dem. Då grefven saktade sin gång, för att låta
henne och Frigga gå förut, under det han samtalade med
Valentin, sade hon med en öm blick på dottern:
»Huru är det, mitt barn, mår du ej bra?»
»Älskade mamma, du vet, att sjuklighet icke hör till mina
svagheter», svarade Frigga småleende.
»Men du ser sorgsen ut», återtog grefvinnan.
»Det är sant, jag är ej glad.»
»Hvad har kunnat bedröfva dig?»
»Ett lappri har fört mig på sorgliga betraktelser. Ibland
händer, att en småsak kan framkalla nedslående tankar.
Detta är fallet med mig i afton. Fäst dig därför icke vid
min mindre glada min, du älskade, oroliga mamma!»
»Säg mig blott hvilket lappri, som uppväckt dessa
tankar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
