Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En kvinna kan alltså känna sig stolt öfver att älskas
af honom?»
»Ja!»
»Han är son af en fattig komminister.»
»Desto större förtjänst, att han kunnat tillägna sig så
öfverlägsna kunskaper.»
»Han är enligt er tanke värd både kärlek och aktning?»
»Mera än någon jag känner.»
»Och likväl, om han hade lyckats vinna ert hjärta och
sedan anhölle om er hand, hvad svar tror ni grefven skulle
gifva?»
En häftig rodnad flög öfver Friggas ansikte.
Valentin hade varit nog djärf att vidröra en mycket
ömtålig punkt i hennes själ; men oaktadt den smärta detta
vidrörande förorsakade, svarade Frigga:
»Han skulle vägra att gifva honom sin dotter.»
»Och jag gillar grefvens afslag», svarade Valentin. »Så
länge en adel ännu finns, bör den hålla på sina ärfda
fördomar. Mellan er och Grönbeck reser sig således samma
gallerport jag talade om, då jag beskref taflan, som
fängslade mig.»
»Se», sade Frigga och visade på den sjunkande solen,
»huru Gud öfver haf och land, skogar och dalar låter sin
godhet lysa! Betrakta denna tafla! I mitt tycke är den
lika värd uppmärksamhet som den, hvilken fängslade er,
och hvilken nu ligger bakom oss.»
»Taflan framför oss är en bild af det ideella lifvet; den
bakom oss af det verkliga.»
»Men då vi hafva det framför oss, kunna vi gärna
glömma det, som ligger bakom», svarade Frigga, reste sig
upp från bänken och gick in i salongen.
Månen steg nu långsamt upp och på Ljungbro hade alla
gått till hvila.
Gallerportarna till allén och parken voro stängda.
Dörren ifrån nya byggnaden till pelargången öppnades
och ut trädde en kvinnofigur. Det var Frigga. Hon
fortsatte vägen genom gången och in i det gamla slottet. När
dörren till detta slöt sig efter henne, ljödo tornklockans
dofva slag, som förtäljde att midnattstimmen var inne.
Utan att störas däraf tog hon vägen upp till första
våningen. Hon gick genom de dystra, af månen upplysta rum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
