Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinna måste hon vara för att ha kunnat fästa sig vid
denne man, sammansatt af endast sten och metall.»
*
Man hade på Ljungbro allt sedan grefve Hartbons
återkomst från Eldau’s väntat det nygifta paret på besök.
Medan grefvinnan och Aurore sutto och samtalade,
anlände ett ridande bud från Erikshof med bref till
grefvinnan, hvaruti Ernfrid underrättade henne, att de redan om
ett par dagar vore att förvänta till Ljungbro.
Efter läsningen af brefvet yttrade grefvinnan: »Hvad
du nyss meddelade gör, att jag befinner mig i förlägenhet
öfver hvad jag bör företaga då min systerson kommer hit.
Ett sammanträffande med Aurenius är just icke lämpligt
för Lilie. Råd mig, huru skall jag handla?»
»Fru grefvinna, efter det tillåtes mig att säga min tanke,
skulle den lyda så här: »Låtsa om ingenting! Har
grefvinnan Eldau ännu kvar något tycke för Aurenius, så är
han bestämdt den bästa att bota henne därför.»
»Men om detta tycke är besvaradt, så skall det ju
upp-lifvas och kanske å ömse sidor upplåga med fördubblad
styrka.»
»Jag försäkrar, att Aurenius är så förälskad i sig själf,
att han ej kan älska någon annan», sade Aurore. »För
öfrigt», tilläde hon fint leende, »får fru grefvinnan nu ett
tillfälle att bedöma hans karaktär. Skulle hans uppförande
bli sådant, att grefvinnan ogillar det, då är det ju ganska
lätt att under någon förevändning aflägsna honom.»
En dånande orkan for rytande genom luften och kom
såsom en förelöpare åt det oväder, som utbröt.
• Grefvinnans tankar fästes med oro på man och dotter.
En timme varade åska, regn och blåst, hvarefter ovädret
upphörde, och molnen började skingra sig.
Då Frigga och hennes följeslagare syntes i alléen kort
före middagen, var luften klar och solen kastade sitt blida
sken öfver nejden.
De redo i sakta mak, något, som eljest hvarken
grefven eller Frigga brukade göra.
Grefvinnan uttalade också sin förundran däröfver samt
den förmodan, att någonting händt, eftersom betjänten,
hvilken följt efteråt med jaktbössan, icke var med.
Grefvinnan skyndade mot dem, utropande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0108.html
