Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon själf — enkel. Hon bar en ljusblå sidenklänning utan
smycken. Hennes enda prydnad bestod i ett par hvita
törnrosor, fästa på det blonda håret, och en dylik bröstbukett.
Hon var verkligen intagande.
Salongen fylldes snart af gäster.
Allas blickar fästes på den vackra fransyskan, som trots
den hyllning hon läste i dem, likväl föreföll tankspridd.
Hennes ögon riktades med ett väntande uttryck på hvar
och en, som anlände, och då slutligen musiken ljöd och
kavaljererna skyndade att bjuda upp, eller påminna om gjorda
uppbjudningar, vände sig Lilie till Frigga, sägande:
»Jag tyckte tant omtalade, att monsieur Aurenius skulle
vara på Ljungbro, är det ej så?»
»Jo, eljest är han här; men nu har han rest bort»,
svarade Frigga.
Lilies blick mörknade. Hon fläktade med solfjädern.
»Bortrest!» återtog hon. »Och för huru lång tid?»
»Det känner jag ej.»
Första valsen spelades. — Lilie fördes bort af sin
kavaljer.
Frigga hade besvarat alla gjorda uppbjudningar med att
hon redan lofvat bort den.
I samma ögonblick Lilie lämnade salongen och begaf sig
ut i danssalen, yttrade en röst bakom Frigga:
»Det var ju denna vals er godhet skänkte mig?»
»Löjtnanten kommer bra sent; man har redan spelat de
första takterna», svarade Frigga utan minsta öfverraskning
och räckte Valentin handen.
»Men jag kom likväl.»
»Därpå tviflade jag icke ett enda ögonblick. Ni hade ju
bjudit upp mig.»
»Och man mankerar icke fröken Harthon. — Jag bönföll
dock endast om att ni ej skulle skänka den åt någon annan.»
»Sant; men denna bön innefattade ju, att ni ämnade
infinna er här.»
Frigga och Aurenius valsade ut bland de andra paren.
Valentins uppträdande på balen liknade en uppenbarelse.
Alla, som frågat efter honom, hade fått till svar, att han
var bortrest, och nu, nu dansade han första valsen med
själf va Frigga.
När valsen var slut, gick Valentin att buga sig för
grefven och grefvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
