- Project Runeberg -  Börd och bildning /
122

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men det är genom sådana jag nu uttrycker den
förmodan, att ni ej mankerar grefvinnan Eldau, utan genast går
och anhåller om en dans.»

»Hys aldrig någon förmodan, då frågan är om mig; —
jag är dömd att gäcka hvarje sådan. Oaktadt min
själf-förgudning är jag likväl icke nog egenkär att tro, att
grefvinnan fäster någon vikt vid en uppbjudning af mig.»

»Ni ämnar således ej bjuda upp henne?»

»Jag blottställer mig ej för ett ’nej’ utaf en så skön
kvinna.»

Frigga rycktes bort från Valentin af dansen.

Under supén närmade sig Lilie till honom.

Hon sade med ett intagande leende:

»Jag måste berätta för er, att man sagt mig, det ni skulle
vara bortrest och i följd däraf icke komma att bevista
balen. Detta bedröfvade mig. Jag blef också riktigt glad,
då ni visade er.»

Utan att fästa ögonen på den sköna kvinnan, sade
Valentin :

»Jag var bortrest och skulle verkligen ej infunnit mig
här, om jag ej varit nog lycklig att af fröken Harthon
erhålla löfte om första valsen.»

»Var detta enda skälet, hvarför ni kom?» frågade Lilie.

»Ja, madame. — Jag reste natt och dag, för att ej
mankera fröken Harthon.»

En mörk rodnad glödde på Lilies kinder.

»Och jag, som smickrade mig med att det skulle göra er
ett nöje att återse en gammal bekant från Frankrike», sade
Lilie efter ett kort uppehåll.

»Fru gr ef vinna, jag har haft äran betyga er min glädje
däröfver.»

»Men det var ej därför ni kom hit i afton.»

»Det händer, som oftast, att våra gamla bekanta glömma
oss, och jag var icke nog förmäten att tro mig vara
ihåg-kommen.»

»Icke! Jag trodde tvärtom, att ni var fullt förvissad
därom.»

Valentins enda svar var att buga sig.

Lilie fortfor: »Nu ämnar ni väl icke lämna Ljungbro
så snart?»

»Jag reser härifrån redan i morgon.»

»Omöjligt!» utropade Lilie och såg på honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free