Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I nästa ögonblick stod hon allena vid stranden. Frigga
tänkte: »Jag har bedömt honom rätt. Det gör mig
lycklig. Mitt hjärta kan nu skänka honom min odelade
högaktning.»
*
Vid frukosten underrättade doktorn grefven, att
löjtnanten rest till Stenby och icke skulle återkomma förrän om
ett par veckor.
Grefven uttömde sig i loford öfver den verksamhet, drift
och skicklighet Aurenius ådagalade.
Lilie spillde kaffe på sin hvita morgondräkt. Ernfrid
beklagade, med en egen blick på sin hustru, att han icke
fått tillfälle att göra löjtnantens närmare bekantskap.
Grefvinnan gillade Valentins uppförande. Aurore
beundrade det, och Frigga, som uppfångade Ernfrids blick,
tackade Gud för att han var borta.
Under den första veckan Eldaus voro på Ljungbro
af-löste den ena bjudningen den andra; baler och förlustelser
togo hvarandra vid handen.
Slutligen förklarade Lilie, som var en klen och bräcklig
planta, att hon icke orkade flacka omkring, utan önskade
få vara i ro. Strax blef det af brott i nöjena.
Man af slog bjudningarna och stannade på Ljungbro.
Ernfrid bara jagade. Grefven och han ströfvade
omkring i skog och mark.
En afton promenerade Lilie, stödd på Friggas arm,
genom parken. De samtalade om vintern och den förras
vistande i Sveriges hufvudstad.
Plötsligt yttrade Lilie: »Tror du att min man är kär
i mig?»
»Så mycket han kan, är han det.»
Lilie utbrast i ett klingande skratt.
»Du har rätt, så mycket han kan, det vill säga, han
älskar egentligen sig själf. Edra karlar här i Sverige äro
alla utan hjärtan.»
Lilie satte sig på en bänk och fortfor med allvarsam
röst: »Att skänka sitt hjärta åt en svensk, är att inviga
det åt döden. Innnan jag kände min man, älskade jag en
af dina landsmän. Han var mig så kär, att jag skulle med
honom velat dela armod och elände. Jag skall aldrig älska
någon annan; ty jag skall aldrig finna hans motbild.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0125.html
