Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betala hvad vi äro skyldiga hvarandra, nödgas jag spela
bankrutt.»
»Fröken Harthon, arftagerskan till Stenby, kan ej spela
bankrutt.»
»Det är nu ej fråga om, hvad jag äger eller icke äger,
utan om hvad jag är skyldig, och vore jag än den rikaste
kvinna i världen, skulle jag ändock icke mäkta betala hvad
ni har att fordra. Men frågan gäller nu blott våra vad.
Jag uppträder som fordringsägare.»
»Att vara skyldig fröken något, är en lycka, och jag
har därför icke gjort minsta min af att betala er; men om
jag icke missminner mig, så ...»
»... har ni äfven ett vad att fordra.»
»Nå väl, hvarmed skall jag betala mitt förlorade vad?»
»Min fordran måste ännu innestå. En dag skall jag
komma och kräfva ut den; till dess må den vara. Nu skulle jag
icke hafva något att begära, och då vinsten får bestämmas
af mig, måste jag först förmå önska något.»
»Men jag, jag vill hafva min vinst.»
»Och jag skall icke undandraga mig en så kär likvid.
Hvarmed skall den uppgöras?»
»Jag begär, att ni ger mig...» Frigga höll upp.
»Mitt lif!»
»Ert sällskap under vinteraftnarna.»
Frigga såg i detsamma upp. På Valentins panna brann
en högröd flamma, likväl var hans röst så lugn, att den
lät kall, då han svarade: »Ett vad är en hedersskuld, jag
undandrager mig aldrig att betala dylika.»
»Jag visste det, och därför kunde det aldrig falla mig in
att begära hvad jag ägde rätt att fordra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
