Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frigga såg upp och betraktade fadern med en nästan
ny-fiken blick.
»Skyldiga sig själf va», utbrast major X—, en glad och
jovialisk militär. »E11 förening med markis de Maillés
dotter kunde väl aldrig betraktas såsom en glömska af hans
värdighet. — Jag tycker, att partiet varit passande, ja,
mycket att föredraga framför det fröken sedan gjorde.»
»Möjligt», svarade grefven; »men icke för ty skulle det
varit att glömma sig, om han friat till markis de Maillés
dotter.»
»Jag begriper dig icke, käre Harthon», menade major
X—, som alltid låg i fejd med grefven då det gällde de
aristokratiska begreppen.
»Då är jag väl tvungen att förklara mig», sade grefven
småleende, fullkomligt medveten af, att hans kusin nu
kastade handsken åt honom till strid. »Markis de Maillé
tillhör en af de äldsta adliga familjer i Frankrike. Hans far
och mor omkommo under septemberdagarne 1793. Den
Mailléska släkten har i alla tider varit stolt öfver sina anor,
och detta med rätta, emedan dess stamträd är rikt på
utmärkta män. Den nuvarande markisen har alltså i arf fått
plikten att bevara sitt stamträd obefläckadt. Han har
därjämte allt för dyrt fått skatta åt franska revolutionen att
icke af den ha lärt att rätt värdera adelskapet och
nödvändigheten att hålla det i helgd. — 1792 års rörelse bevisade
på ett förfärligt sätt, huru olyckligt ett land är, då folket
regerar, men icke konungen och adeln. — Jag är också
förvissad, att han hellre skulle sett sin dotter dö än han genom
äktenskapet med en ofrälse velat skänka sin hyllning åt
dessa jämlikhetsidéer, som kostat Frankrike så mycket
blod.»
»Tra la la la», utropade majoren otålig, »om jag kan
begripa, huru en man med ditt hufvud kan låta så
trångbrö-stade idéer behärska sig! Mig tyckes, att 1792 års
revolution, liksom julirevolutionen förlidet år, bort lära oss att
adelsmännens tid är förbi, och att det klokaste, som återstår
dem, är att gifva de gamla traditionerna om stamträden på
båten. De gälla ändå ingenting. Hvad nu Aurenius
vidkommer, så är han en så präktig karl, att han utan fara
för ett afslag skulle kunna fria till den där markisens
dotter, hvars far och mor franska folket skickade samma väg
som det öfriga adliga sällskapet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
