Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter måltiden kom Frigga fram till Valentin, sägande
med sitt vackra leende: »Jag har en oförrätt att afbedja.»
»Sade fröken en?» frågade Valentin.
»Jag har gjort er orätt, och detta plågar mig, så att jag
måste afbedja mitt fel.»
»Fröken är alltför god», svarade Valentin; »men jag
försäkrar, att hvarje afbön för dylika förseelser icke är af
nöden. — Man gör endast den orätt, hvars handlingar man
icke ger sig tid att rätt bedöma, och fröken tyckes
verkligen hafva svårt att förstå mina. De äro likväl ganska
lätta att begripa.»
»Löjtnanten är stött på mig.»
»Man blir ej stött på fröken.»
»Ond då?» frågade Frigga.
»Icke heller det. — Jag känner endast, att jag hos fröken
öfverskattat en egenskap.»
»Och hvilken då?»
»Er tro på min samvetsgrannhet. Ni har tvenne gånger
tviflat på den. — Det är två gånger för mycket.»
Valentin bockade sig och lämnade salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
