Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid hemkomsten tackade grefven Valentin för alla de
prof af verklig tillgifvenhet, han visat dem, berömde de
gjorda förändringarna och tycktes i högsta grad belåten
med att åter vara på sitt kära Ljungbro.
Den grefliga familjen lefde efter hemkomsten mycket
indraget. De gjorde ej några besök och besvärades af
högst få, emedan de flesta af grannarna icke ville göra
någon visit, förr än grefvens varit hos dem.
Så hade tvenne månader af sommaren förgått. Valentin
tillbragte alla aftnar med den grefliga familjen,
konverserade, promenerande med eller läsande för dem. Ibland
ställde han till små lustfärder och bidrog sålunda på allt
sätt att göra sommaren så angenäm som möjligt.
En förändring hade Valentins sätt likväl undergått,
nämligen den, att han i det hela sysselsatte sig mindre än
förr med Frigga. Vände Frigga sig till honom, då var
han alltid färdig att fortsätta konversationen; men eljest
inledde han aldrig någon sådan med henne.
Frigga, med sin utomordentliga finkänslighet, märkte
snart, att Valentin undvek henne, och följden blef, att hon
drog sig tillbaka och högst sällan tilltalade honom. Möttes
de på en promenad, så sade Valentin några förbindliga
ord i förbigående, men det hände aldrig, att han, såsom
förr, ledsagade henne.
I början af juli kom major X. till Ljungbro, åtföljd af
sin dotter. Han förklarade genast vid sin ankomst, att,
oaktadt man allmänt påstod, att Harthon icke gärna såg
främmande, ämnade han, majoren, med dotter tillbringa
återstoden af sommaren på Ljungbro.
Det stilla lif man hittills lefvat, blef härigenom något
rubbadt; ty då grannarna fingo veta, att majoren var hos
Harthons, togo de sig äfven före att komma på besök.
En vacker afton satt Frigga helt allena på terrassen.
Hon följde med ögonen de rastlöst rullande vågorna. Inne
i salongen sutto grefvinnan, fröken X., en flicka på
trettiotalet, och Aurore. Grefven spelade schack med majoren.
En lång stund hade Frigga öfverlämnat sig åt sina
drömmar, då ljudet af steg störde henne. Det var
Valentin, som trädde ut ur salongen och nalkades henne. Han
höll i handen en uppslagen bok. Framkommen till Frigga
sade han: »Erinrar fröken sig Byrons utseende såsom
yngling?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
