- Project Runeberg -  Börd och bildning /
42

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke tillägga, att jag efter denna förklaring ämnar afresa
härifrån så fort ske kan. — Antager ni kapten D— till
min efterträdare, så kan han när som helst mottaga
befattningen.»

Grefven betraktade Valentin en stund; därefter räckte
han honom handen med de orden:

»Hade ni ägt ett namn, så skulle min dotters lycka ej
kunnat anförtros i bättre händer. — Nu kan jag endast
skänka er min högaktning såsom en man af ära. —
Kapten D— må bli er efterträdare.»

»Redan i dag skall jag sända bud efter honom», sade
Valentin.

Grefven tryckte tigande hans hand och lämnade rummet.

Valentin blickade efter honom och mumlade:

»’Hans dotters lycka kunde icke anförtros i bättre
händer’, och likväl skulle han hellre sett henne på bår än
nödgas lefva den dagen, då hon blefve fru Aurenius. Det är
hans högmod. Ett högmod, som måste uppröra rättskänslan.
Må jag stupa i striden där ute hellre än taga min lycka
från bördens händer.»

*



Vid middagsbordet var Valentin sig lik och samtalade
otvunget med Frigga och grefvinnan. Efter måltiden, då
man uppehöll sig i salongen, satt Valentin och skämtade
helt gladt med Frigga.

»Det har ofta förundrat mig», yttrade han, »att fröken
så troget bär det där silfverarmbandet.»

Han pekade på ett armband, föreställande en boja,
hopfäst med ett ankare, som Frigga bar på vänstra armen.
Arbetet var något klumpigt och utvisade hög ålder.

»Troligen är det något kärt minne», tilläde han.

»Det är en gåfva af min mormor, och tillika en amulett»,
svarade Frigga leende. »Det har en egen historia: Min
mormors mormor fick det af sin amma, då hon första
gången gick till skrift. — Amman hade vid sin gåfva fäst det
villkoret, att den stolta jungfrun skulle bära det till dess
hennes hjärta gjort sitt val, då skulle hon gifva det åt
sin käraste såsom en underpant på sin trohet. Om
något hinder för en förening dem emellan uppstod, låg det
en välsignelse i armbandet, en välsignelse, som skulle föra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free