Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likgiltigt, antingen det var höst eller vår, sommar eller
vinter.
Hotel Levitain hade ett helt år stått öfvergifvet af sin
ägare, som tillika med sin hustru tillbringat denna tid på
resor. Maj solen hade med all sin glans strålat öfver
Paris och lutade nu sin gyllene skifva mot västern. Hennes
sista strålar belyste pariserkyrkornas spiror, då en ung
man trädde ut ur Levitainska palatset.
Med lätta steg tog han vägen till rue de 1’Ecole de
Médécine, där han gick in i ett hus, hvars yttre hade
ingenting framstående, utan var likt tusende andra i
Paris. Uppkommen i första våningen, ringde han.
En ung flicka öppnade. Vid hans åsyn utropade hon:
»Så länge ni dröjt i afton! Jag tog redan för afgjordt, att
ni skulle försumma er lektion.»
»Har jag väl någonsin gjort det?» frågade Abraham
Levitain och fattade den unga flickans hand. »Ni vet mer
än väl, att lektionstimmarna äro mig allt för dyrbara, för
att jag skulle vilja försaka någon enda af dem.»
»Vet jag allt det där?» frågade den unga flickan
skrattande, drog undan sin hand och öppnade dörren till ett
stort, ljust rum, där ett äldre fruntimmer satt och arbetade.
»Välkommen!» sade den äldre damen vänligt och såg
upp från sitt arbete. »Gabrielle har varit orolig öfver er»,
tilläde hon.
»Verkligen», utropade Abraham.
»Visst icke», svarade Gabrielle.
»Vill ni bestrida er mors ord?» sade Abraham
skrattande.
Madame Moulin smålog mot dottern, som skakade sitt
krusiga hufvud och sade: »Vill ni veta, hvarifrån mitt
misshumör kom?»
»Från ledsnaden öfver att ej få se mig», skämtade
Abraham.
»Jag ledsen däröfver? Ah, nu lät ni er inbilskhet
alldeles flyga bort med ert förstånd, eljest borde väl detta
hafva sagt er, att min oro hade andra orsaker.»
»Hvilka då, om jag får fråga?»
»För det första, att. ni skulle försumma er, och för det
andra, att jag skulle gå miste om att spela den nya
duetten. Ni är i allmänhet en mycket trög discipel och
ganska oläraktig. Ni har läst italienska för mig öfver ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
