Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ined en blick, så strålande glad, att den uttryckte allt hvad
människosjälen gömmer af leende förhoppningar.
»Är det ni, Äbraham!» sade madame Moulin. »Hvad
söker ni väl här numera?»
»Min sällhet, min Gabrielle! madame, ni vet icke, huru
lycklig jag är vid tanken att äga full frihet att gifta mig
med den jag håller kär.»
Madame Moulin såg på honom och skakade därefter
sorgset på hufvudet.
»Har er far samtyckt till föreningen mellan er och
Gabrielle?» frågade hon.
»Han har gifvit mig rättighet att handla så som...»
» ... Ni har samvete till», inföll madame Moulin.
»Härmed ville han säga: ’]ag betviflar icke ett ögonblick, att
min son i första rummet skall sätta aktningen för sin
faders vilja.’»
»Madame, då min far lämnade mig att välja mellan att
uppoffra min framtida lycka eller tillägna mig den, insåg
han äfven, att ej något val kunde komma i fråga. Jag
älskade icke som jag gör, om det vore möjligt, att jag
för en fanatisk religiös uppfattning kunde offra hvad mitt
hjärta har kärast. Hvarken ni eller någon kan begära det.
Min far har sagt: ’Jag välsignar icke; men jag förbjuder
ej heller en förening mellan dig och den du älskar’.
Madame, han skall en dag välsigna den. Jag vet, jag
känner det.»
»Hvarje ord ni spiller på mig är bortkastadt», afbröt
honom madame Moulin. »Jag har ej mer någon talan i
detta ämne. Min dotter har själf bestämt öfver ert och
sitt öde. Hon har därvid handlat så, som jag hade rätt
att förvänta af hennes faders barn.»
Madame Moulin räckte Abraham ett bref tilläggande:
»Läs! Ni skall däraf lära känna hvad Gabrielle
beslutit.»
Abrahams panna blef dödsblek. — Han anade, att det
bref han höll i sin hand, skulle komma att i grunden
förstöra hans sköna dröm. Med en dröjande rörelse bröt han
förseglingen och läste:
Min Abraham!
I detta ögonblick, då jag går att bjuda dig ett
långt, ett evigt farväl, är det mig en smärtsam tröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
