Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hon drog den hastigt undan, sägande med af vrede
skälfvande röst:
»Jag befriar dig från ceremonien att kyssa min hand,
åtminstone då vi äro allena. Skryt med din artighet när
folk ser oss, men bespara mig plågan af detta hyckleri, då
världen icke har sina blickar fästa på oss! Jag vet ju
ändå, att du bakom dessa höflighetens blommor döljer de
törnen hvarmed du söker såra mig. Var du tyrann utan
någon ljugande mask, detta är långt bättre! Du väcker
då mindre afsky än nu.»
»Som du behagar», svarade Ernfrid kallt och lämnade
rummet.
»O, heliga Guds moder, förbarma dig öfver mig!»
utropade Lilie med förtviflan och kastade sig handlöst tillbaka
på soffan under en flod af tårar.
»Ett ömt återseende efter en så lång skilsmässa», tänkte
Ernfrid, då han återvände till sina rum. »Man kan
svårligen vara mer oförskämdt uppriktig än min hustru, som
vid första samtalet förklarar, att hon afskyr mig. Att Lilie
gifte sig utan kärlek, det hade jag kunnat förlåta henne,
emedan jag gjorde detsamma själf: men att hon älskar en
annan, att hon under de första veckorna af vårt äktenskap,
då jag med ömhet sökte närma mig henne, stötte mig
tillbaka, detta skall hon hela lifvet igenom få gälda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
