Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilie fattade häftigt om Ernfrids arm och mumlade
med dämpad vrede:
»Du är en människa utan hjärta, en iskall bödel, som
på allt upptänkligt sätt roar dig med att plåga offret för
ditt tyranni. Gläd dig nu åt att hafva beröfvat mig den
enda varelse, som skänkte mitt lif något behag. — Jag
skall minnas och en gång återbetala dig det.»
»Jag ber, litet mera sansning! Vreden missklär dig.
Orsaken till guvernantens afskedande ligger i hennes
religion. Det är tillräckligt, att min hustru är katolik,
jag har haft nog obehag däraf. Min plikt såsom fader
kräfver dessutom, att jag från mitt barn aflägsnar
personer, i hvilkas intresse det ligger att bibringa henne andra
religiösa åsikter än de sanna och rätta.»
Utan att afvakta något svar härpå, gick Ernfrid sin
väg. Lilie kastade sig handlöst ned på soffan med ett
skrik, sådant ett uppretadt barn uppgifver. Under
snyft-ningar utropade hon:
»O, heliga Guds moder, huru olycklig är jag ej med
denna kättare! — Hjälp ditt arma barn att bära sitt öde!
Min mor, min biktfar och alla hafva rätt, då de säga, att
olyckor och lidanden skola följa mig, så länge jag lefver
vid hans sida.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
