Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något senare på aftonen finna vi Frigga, Gabrielle och
Abraham samtalande. Frigga frågade, om Abraham nu
kom från Paris.
»Nej, jag gjorde mig vid afresan därifrån det löftet,
att, om döden icke skördade mitt lif under striderna i
Alger, skulle jag ändå icke återvända till fädernehemmet,
förr än jag återfunnit den kvinna jag älskar, och för
hvars skull jag låtit kulorna spela udda och jämnt om
mitt lif.»
»Det var således kärleken, som gjorde er till krigare?»
frågade Frigga leende.
»Det är äfven han, som förmått mig att lämna
krigs-teatern.»
»När ämnar ni återvände till Paris?» frågade Frigga.
»När jag får föra med mig dit min brud», svarade
Abraham.
Lilie ropade Frigga.
»Har ni ej varit i föräldrahemmet en enda gång under
dessa år?» frågade Gabrielle, då Frigga aflägsnat sig.
»Nej, och jag kunde ej återvända dit, förrän jag
återsett er, Gabrielle. — För mig funnos endast faror och
döden, då lyckan och kärleken sveko mig.»
»En något egoistisk uppfattning af lifvet!» menade
Gabrielle.
»Egoistisk — och hvarför? Därför, att jag icke i
overksamhet lät smärtan döda mig.»
»Hvad ni nu säger, bevisar, att ni endast tänkt på er
själf. — Ni äger likväl föräldrar i lifvet. Till dessa har
ni stora plikter, och ni har likväl glömt dem.»
»Är det vid vårt första sammanträffande efter så många
års skilsmässa, som ni gör mig förebråelser? — Den
trogna tillgifvenheten, mitt hjärta bevarat, berättigade mig
likväl till något annat.»
»Vänskapen talar alltid sanningens språk», svarade
Gabrielle. »Ni vet», tilläde hon, »att om än för mitt hjärta
icke fanns någon större glädje än att återse er, så vet ni
äfven, att detta återseende innebär en ny skilsmässa.»
»Tala ej så!» inföll Abraham. »Det gifves ej någon
gudomlig eller mänsklig lag, som bjuder, att vi åter skola
skiljas.»
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
