Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mamsell», utropade Ernfrid utan all besinning, »jag
anser det i högsta grad anstötligt, att en karl sänder
ridande bud med bref till min dotters guvernant och ännu
mera, att hon besvarar dem utan att betänka det
tadelvärda i ett dylikt handlingssätt. Mig tyckes det vara
alldeles nog med skandalen, att major Levitain beredt sig
inträde i mitt hus. Jag är ej heller sinnad att fördraga, att
ni så här oförtäckt sköter edra kärleksaffärer.
Oförvitlighet i seder och uppförande fordrar jag af den, som skall
föregå min dotter med exempel däruti.»
»Grefve Eldau, ni öfverskrider gränsen af det
tillbörliga», sade Gabrielle med en af harm darrande röst, i det
hon gick förbi Ernfrid och fattade .klocksträngen,
tilläggande:
»Till dess ni berättigas att säga, hvad ni nu tillåtit er,
ber jag er betänka det oridderliga uti att glömma er ända
därhän, att ni orättvist förolämpar en kvinna.»
Gabrielle bar sitt hufvud högt. Hennes ögon
flammade, då hon fäste dem på Ernfrid.
En betjänt syntes i dörren. Gabrielle räckte honom bref-
vet, sägande med tydlig och klar röst:
»Lämna detta åt major Levitain’s bud!»
Betjänten aflägsnade sig.
»Hvad tror ni den där lymmeln tänkte om en brefväx-
ling mellan er och majoren? — Gifs det mer än en slut-
sats han kan draga?» frågade Ernfrid.
»Jag tror, grefve, att vårt samtal räckt allt för länge,
och att betjäningen verkligen har mera skäl att förundra
sig öfver er härvaro, än öfver, att en landsman till mig
sänder några skrifna rader, dem jag besvarar.»
Gabrielle lämnade rummet och tog vägen upp till
salon-gen.
»Från hvem var brefvet?» frågade Lilie.
»Från major Levitain», svarade Gabrielle.
»Ni känner honom således förut?» återtog grefvinnan.
»Ja, mycket väl. Jag har gjort doktorns och majorens
bekantskap under sådana förhållanden, att min tacksamhet
är fäst vid dem för hela lifvet.»
»Om det ej är en hemlighet, så berätta oss, huru ni lärt
känna dem», sade Frigga. »Mamsell Moulin kan icke
ana, huru intresserad jag är af allt, som rör Levitainska
släkten och alla med namnet Moulin. Detta senare har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
