Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sämre. Med ett tålamod, som var beundransvärdt, fördrog
Gabrielle hennes nycker och uppbjöd hela sin förmåga att
förströ och roa henne.
En afton, då Lilie trots alla Gabrielles bemödanden ändå
förblef vid en plågsamt retlig sinnesstämning, bjöd
Gabrielle henne tidigare än vanligt god natt, och i hennes
minne återljödo Elias Levitains ord: »Så långt jag kan
minnas tillbaka, har jag ansett för en stor olycka, att
människor af olika religion förenat sina öden.»
Hon kände i denna stund, att den stränge juden hade
rätt.
Härunder hade hon tagit vägen till tafvelgalleriet och
stannade framför en tafla, föreställande Kristus och
äkten-skapsbryterskan. Det var tron, hoppet och kärleken till
religionen, som stod emellan henne och den jordiska
kärleken till Abraham. — Försakelsens tårar runno utför
Gabrielles kinder.
»Är det synderskan som fängslat er uppmärksamhet?»
frågade en kall och klar röst. Grefve Ernfrid stod
bredvid henne. — Gabrielle vände förskräckt på hufvudet.
Denna helt och hållet ofrivilliga rörelse gjorde, att Gabrielle
mot honom vände sitt tårdränkta ansikte.
»Hvad, ni gråter?» utropade han och fattade hennes
hand. »Ni kan således erfara smärta?»
Gabrielle log under tårarna och svarade:
»Hvar finnes väl det människobröst, hvaruti klappar ett
hjärta främmande för lidande och sorg?»
»Ni har rätt! — De utgöra verkligen sådana skatter,
hvaraf alla människor blifvit delaktiga», återtog Ernfrid
bittert. »Och erkännas måste, att vi också göra allt för
att förbittra lifvet för hvarandra», tilläde han med en ton
af trötthet.
»Och likväl borde vi hafva ett motsatt mål», svarade
Gabrielle.
»Borde», upprepade Ernfrid; »men vi göra alltid hvad
vi icke borde. I ord äro vi goda moralister; i handling
klena. — Tala vackert och handla illa, är lösen. — Vi
förtala, beljuga och vanära våra medmänniskor, allt i
sedlighetens och moralens namn.»
»Det ligger en bitter sanning i hvad grefven säger, ty
vi begagna oss af våra ord så, att de bli skarpa vapen,
som såra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
