Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mod, undergifvenhet och förtröstan. Valentin började
verkligen så småningom bli bättre, och då våren kom med en
klarare himmel och blidare luft, hade Valentin utbytt
sängen mot en soffa.
Han solade sig nu i all den kärlek, som smålog mot
honom ur Friggas blickar.
I början af april var Valentin så återställd, att läkaren
tillät, att han fick förflyttas från föräldrahemmet och med
Frigga begifva sig till Ljungbro. När de lyckliga
makarna körde upp på gården, sade Frigga med ett eget leende:
»Ljungbro har undergått en och annan förändring, sedan
löjtnant Aurenius lämnade det. Är det någon af dem, som
fallit dig i ögonen, min vän?»
»Ja, gallerporten är borta», svarade Valentin, kyssande
Friggas hand.
»Och likväl skänkte löjtnant Aurenius den en viss
aktning.»
»Såsom oskiljaktlig från ståndskillnaden», svarade
Valentin.
Vagnen stannade vid den nya byggnaden, och då
Valentin, stödd på Friggas arm, inträdde i salongen, yttrade den
senare: »Den sista Harthon öfverlåter nu bördens och
rikedomens monument i bildningens vård. Hon kunde ej
på ett värdigare sätt hedra sina stolta förfäder.»
»Frigga», utropade Valentin, »hos dig ha börd och
bildning sammansmält till ett. Jag skulle gärna knäböja för
den ärfda adeln, om alla dess representanter liknade dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
