Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne i besittning. Hennes barn kunde växa upp och säljas
nedåt floden! Den tanken gjorde henne vansinnig av skräck.
När hon för ett ögonblick dåsade till och höll på att somna in,
var hon i nästa ögonblick på fötter och flög bort till sitt
barns vagga för att se, om det ännu fanns där. Så tryckte
hon det till sitt hjärta och utgöt sin kärlek över det i en
paroxysm av kyssar, stönanden, tårar och utrop: »Dom
ska’ int’, ’å dom ska’ int’ få göra de’! Din stackars morsa ska’
döda dej hellre!»
En gång när hon lade det tillbaka i vaggan igen, vred
det andra barnet på sig i sömnen och tilldrog sig hennes
uppmärksamhet. Hon gick fram och böjde sig över det en
lång stund, språkande för sig själv:
»Va’ har min stackars unge gjort, att han int’ kan få det
lika bra som du? Han har int’ gjort nå’t. Gud har varit
god mot dej, varför är han int’ god mot honom? Dom
kan int’ sälja dej nedåt floden. Ja’ hatar din farsa; han
har inget hjärta — åtminstone inte för niggrer. Ja hatar’en
och ja’ skulle kunna döda’n.» Hon tystnade för ett
ögonblick och funderade; så utbrast hon i vilda snyftningar
igen och vände sig bort, klagande: »Å, ja’ måste döda mitt
barn, de’ finns ingen annan råd — att döda husbonn skulle
inte rädda barnet från att skickas nedåt floden. Å, ja’ är
tvungen att göra de’, din stackars morsa måste döda dig för
att rädda dig, raring» — hon tryckte sitt barn mot sin
barm och överhöljde det med smekningar — »morsan är
tvungen å döda dej — hur ska ja’ kunna göra de’! Men
din morsa ska int’ överge dej, — nej, nej, så, så, gråt
inte — hon ska’ följa me’ dej, hon ska’ döda sig själv me’.
Kom nu raring, kom med morsan, vi ska’ gå å hoppa i
floden, så ä’ alla sorger i den här världen slut — dom säljer
inga niggrer nedåt floden på andra sidan.»
Hon gick mot dörren, kuttrande för barnet och tystande
det; halvvägs dit, stannade hon plötsligt. Hon hade fått
ögonen på sin nya söndagsklänning — en billig kattunskjol,
prålande med skrikande färger och ett fantastiskt mönstet.
Hon betraktade den vemodigt, längtansfullt.
»Har aldri’ haft’en på mej än», sade hon, »å den ä’
riktigt stili’.» Därpå nickade hon som svar på en angenäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
