Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klädde av Thomas à Becket varenda tråd och satte
säckvävsskjorta på honom. Hon satte hans korallhalsband
om halsen på sitt eget barn. Därpå satte hon barnen sida
vid sida och mumlade efter en allvarsam granskning:
»Vem skulle väl kunna tro, att kläder kunde göra något
tocket! Ta’ mej katten om de’ int’ ä’ nätt å’ jämnt, att
ja’ kan se’ nå’n skillnad på dom, mycke’ mindre hanses
farsa!»
Hon lade sin unge i Tommys eleganta vagga och sade:
»Du är massa Tom från denna stund, å’ ja’ måste öva
mej å’ vänja mej vid å’ kalla dej de’, raring, annars tar ja’
miste en vacker da’ och ställer till tråkigheter för oss båda
två. Se så — ligg du nu stilla bara å’ bekymra dej inte
vidare, massa Tom, — å’, tack ske den goda Herren i
himmelen, du ä’ räddad, du ä’ räddad! — de’ finns ingen som
nå’nsin kan sälja morsans stackars lilla raring nedåt floden
hädanefter!»
Hon lade husets arvtagare i sitt eget barns omålade
furuvagga och sade, i det hon skyggt betraktade dess
sovande gestalt:
»Ja’ ä’ ledsen för din skull, raring, ja’ ä’ ledsen, de’
ska’ Gud veta, att ja’ ä’ — men va’ ska’ ja’ ta’ mej till,
va’ kan ja’ göra? Din farsa skulle komma att sälja honom
åt någon, någon gång, å’ då måste han nedför floden, å’
de’ kunde, de’ kunde ja’ inte stå ut me’!»
Hon kastade sig på sin bädd och började tänka och
kasta sig av och an, kasta sig av och an och grubbla. Efter
en stund satte hon sig plötsligt upprätt, ty en tröstande tanke
hade flugit genom hennes bekymrade själ:
»De’ ä’ ingen synd — vita människor ha gjort de’!
De’ ä’ ingen synd, ära vare gudomen, de’ ä’ ingen synd!
Dom ha gjort de’ — ja’ å’ dom va’ åv finaste sorten i
hela rasket te på köpet — kungar!»
Hon började fundera; hon försökte samla ihop ur sitt
minne enskildheterna i en berättelse, som hon vid något
tillfälle hört. Slutligen sade hon:
»Nu har ja’ de’, nu minns ja’. De’ va’ den där gamla
niggerpredikanten som berätta’ de’, den gången han kom
över hit från Illinois å’ predika i niggerkyrkan. Han sa’
att de’ finns ingen som kan frälsa sej själv — han kan inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
