Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tredje kapitlet
- Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— lade omsorgsfullt in dem och fortsatte sitt prat med Roxy,
som tycktes vara mycket angelägen att han skulle beundra den
stora förkovran i hull och utseende, som barnen gjort sedan
han tog deras fingeravtryck förra gången, för en månad
sedan. Han sade några artigheter om deras framsteg till
hennes fulla belåtenhet, men som de voro utan någon
förklädnad i form av sylt eller annan smuts, darrade hon hela
tiden och var olycklig av rädsla för att han skulle — — —
Men det gjorde han icke. Han upptäckte ingenting alls,
och hon gick jublande hem samt lät för alltid alla
bekymmer för den sakens skull försvinna ur sina tankar.
*
FJÄRDE KAPITLET.
Adam och Eva hade många förmåner,
men den förnämsta var, att de sluppo
tandsprickningen. — Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok.
Denna berättelse måste hädanefter rätta sig efter det
utbyte, Roxana verkställt, kalla den verklige arvtagaren
»Chambers» och den inkräktande lille slavpojken »Thomas à
Becket» — varvid vi förkorta det senare namnet till »Tom»
för dagligt bruk, som folket i hans omgivning gjorde.
»Tom» var en elak unge från första början av sin
tid som inkräktare. Han brukade skrika utan anledning;
han kunde helt oväntat få utbrott av djävulskt lynne och
utstöta det ena skriket, det ena illvrålet efter det andra och
så sätta kronan på verket genom att upphöra att andas —
denna vettskrämmande specialitet hos dibarn under
tandsprickningen, varvid den lilla varelsen först uttömmer sina
lungor och sedan faller i konvulsioner, ljudlöst vrider och
snor sig och sparkar omkring sig under ansträngningen att
draga andan, under det att dess läppar bli blå och munnen
står stel och vidöppen, framvisande en liten usel tand i
kanten på en ring rött tandkött; och när den förskräckliga
tystnaden varat så länge att man är nästan säker på att
barnet aldrig skall hämta andan igen, kommer en
sköterska flygande, stänker vatten i barnets ansikte, och —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0022.html
