Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därefter mottog Toms grymheter med den största ödmjukhet och
ej gjorde flera experiment.
Utomhus voro de två pojkarna tillsammans under hela
sin uppväxttid. Chambers var mycket stark för sin ålder
och en duktig slagskämpe, stark emedan han fick grov föda
och hölls till strängt arbete i hushållet, och en duktig
slagskämpe, emedan Tom gav honom en mängd tillfällen att
öva sig — på vita pojkar, som Tom hatade eller var rädd
för. Chambers var hans ständiga livvakt på vägen till och
från skolan; på lekplanen höll han sig i reserv för att
försvara sin skyddsling. Han lyckades med tiden få ett så
fruktansvärt anseende genom sina knytnävar, att Tom skulle
hava kunnat, liksom ynglingen vilken i sagan tog riddar
Lancelots rustning på sig, hava »ridit i frid», om han
krupit i Chambers’ kläder.
Han var duktig i alla lekar, som krävde skicklighet
också. Tom försåg honom med kulor att satsa i »grop»
eller »triangel», och tog sedan från honom all vinsten. Om
vintern var Chambers till reds, klädd i Toms utslitna
kostymer, med trasiga röda vantar, trasiga skor och draghål
både på knäna och bak, att draga kälken uppför backen åt
den varmt klädde Tom, men han fick aldrig åka själv. Han
byggde snögubbar och snöfästningar efter Toms anvisningar.
Han var Toms tåliga skottavla, då Tom ville kasta snöboll,
men skottavlan fick inte kasta tillbaka. Chambers bar Toms
skridskor till isbanan och spände dem på honom, fick så
springa efter honom på isen för att vara till hands, om han
behövdes, men han ombads aldrig att försöka skridskorna
själv.
Under sommaren var det käraste tidsfördriv pojkarna
i Dawson’s Landing hade att stjäla äpplen, persikor och
meloner från böndernas torgvagnar — huvudsakligen på
grund av risken att få sina skallar uppslitna av snärten på
bondens piska. Tom var en riktig durkdriven expert i
dessa snatterier — genom ombud. Chambers stal åt honom
och fick på sin lott äppelkärnhusen, persikostenarna och
melonskalen.
Tom lät alltid Chambers simma ut med sig och hålla
sig i hans närhet för säkerhets skull. När Tom fått nog,
brukade han kliva i land och binda knutar i Chambers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
