Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på att skriva ihop en bisarr almanacka för sitt nöjes skull
— en tänkespråksbok med en liten, blott lättfattlig filosofi,
vanligen i ironiens form, för varje dag i året. Domaren
tyckte, att dessa Wilsons infall och idéer voro väl turnerade
och träffande och tog en vacker dag med sig en handfull av
dem och läste dem högt för några av de förnämsta
medborgarna. Men ironi var ej något som dessa människor
uppskattade; deras själsliga syn var ej inriktad på sådana
brännpunkter. De läste dessa skämtsamma småsaker med det mest
solida allvar och förklarade utan tvekan, att om det någonsin
funnits något tvivelsmål om att Dave Wilson var ett
pundhuvud — vilket det aldrig funnits — så skulle det för tid och
evighet ha skingrats genom detta avslöjande. Just så går
det till här i världen; en fiende kan till en viss grad ruinera
en man, men det behövs en välmenande, oförsiktig vän till
att göra det komplett och genomgående. Efter detta kände
sig domaren än vänligare stämd mot Wilson och än mera
övertygad än någonsin, att dennes tänkespråksbok hade sitt
värde.
Domaren Driscoll kunde vara fritänkare och likväl
behålla sin ställning i samhället, emedan han var dess mest
betydande personlighet samt därför kunde våga gå sin egen
väg och följa sina egna tycken. Den andra medlemmen i
hans älskade sammanslutning medgavs samma frihet, emedan
han var en nolla i allmänhetens ögon och ingen fäste någon
vikt vid vad han gjorde. Han var omtyckt, han var
välkommen vart han kom, men han betydde helt enkelt
ingenting alls.
Änkefru Cooper — allmänt hedrad med den familjära
benämningen »Tant Patsy» — bodde i en nätt och hemtrevlig
stuga med sin dotter Rowena, som var nitton år gammal,
romantisk, älskvärd och mycket vacker, men eljest obetydlig.
Rowena hade ett par yngre bröder, som inte heller hade
något att betyda.
Änkan hade ett stort rum ledigt, som hon hyrde ut
med full inackordering, när hon kunde få någon hyresgäst,
men detta rum hade nu till hennes sorg stått outhyrt i ett
helt år. Hennes inkomst räckte bara till familjens
uppehälle och hon behövde inackorderingspengarna för små
överflödsutgifter. Men nu, en strålande junidag, fann hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
