- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
33

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Robinson eller något ditåt. Om torsdag komma de, och
i dag är det bara tisdag; det är en hemskt lång tid att
vänta. Här kommer domare Driscoll in genom grinden.
Han har redan hört det. Jag skall springa och öppna.»

Domaren var full av lyckönskningar och nyfikenhet.
Brevet lästes och diskuterades. Efter en stund kom
underdomaren Robinson med fler gratulationer, och så blev det ny
läsning och ny diskussion. Detta var bara början. Granne
efter granne, av båda könen, kommo de, och processionen
fortsatte in och ut hela den dagen och kvällen, onsdagen och
torsdagen också. Brevet lästes om och om igen, tills det
var nästan utslitet; alla beundrade dess artiga och nätta
form, den flytande och övade handstilen, alla voro
intresserade och ivriga, och familjen Cooper sam i lycka hela
tiden.

Ångbåtarna kommo mycket regelbundet under dessa
ursprungliga tider. Den här gången hade torsdagsbåten icke
kommit klockan tio på kvällen, så att folket fick vänta hela
dagen på bryggan för ingenting; de kördes hem av ett häftigt
oväder utan att ha fått se de celebra främlingarna.

Klockan blev elva och det Cooperska huset var det enda
i staden, där det ännu brann ljus. Regnet och åskan
smattrade fortfarande och den oroliga familjen satt ännu
och väntade och hoppades. Slutligen hördes en knackning
på dörren, och familjen hoppade upp för att öppna den. Två
negerkarlar kommo in, var och en bärande en koffert, och
fortsatte uppför trappan till gästrummet. Så inträdde
tvillingarna — det vackraste, mest välklädda, mest distingerade
par unga herrar som Västern någonsin skådat. Den ene var
litet blondare än den andre, men eljes voro de fullständiga
dubbelgångare.

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free