Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av hänsyn till främlingarna skulle lämna å sido de vanliga
överläggningsämnena och att samvaron i stället skulle ägnas
åt samtal i vanliga ämnen samt åt odlandet av vänskapliga
relationer och gott kamratskap — ett förslag, som
underkastades omröstning och blev antaget.
En timme gick snart under livligt samspråk, och då den
var till ända, hade den ensamme och försummade Wilson
blivit två vänner rikare än han varit, då den började.
Han bad tvillingarna att titta in till honom i hans bostad
så snart de gjort ifrån sig en utlovad visit och de antogo
med nöje inbjudningen.
Längre fram på kvällen voro de på väg till hans hus.
Pundhuvud-Wilson var hemma och väntade på dem, under
det att han fördrev tiden med att grubbla över en sak,
som han lagt märke till samma dags morgon. Förhållandet
var följande: han hade råkat stiga upp mycket tidigt —
i daggryningen, i själva verket — och gick genom hallen,
som delade hans villa i två lika stora hälfter, in i ett rum
för att hämta något. Det fanns inga gardiner för fönstret
i detta rum, ty denna del av huset hade länge stått
obebodd, och genom detta fönster fick han syn på något som
förvånade och intresserade honom. Det var en ung kvinna
— en ung kvinna, där rätteligen ingen ung kvinna borde
ha varit, ty hon var i domaren Driscolls hus och i
sängkammaren ovanför domarens privata kammare eller kontor.
Det var unge Tom Driscolls sängkammare. Han och domaren,
dennes syster, änkefru Pratt, och tre negertjänare voro de
enda, som hörde till huset. Vem kunde då denna unga dam
vara? De två husen voro skilda åt genom en vanlig
gårdsplan, som genom ett staket, som gick från gatan till marken
i bakgrunden, delades mitt itu. Avståndet var ej stort,
och Wilson var i stånd att iakttaga flickan mycket väl,
eftersom markiserna för fönstren i det rum, där hon stod,
voro uppdragna och fönstren också voro öppna. Flickan
hade på sig en nätt och trevlig svart- och vitrandig
sommardräkt, och hennes huva var försedd med rött flor. Hon
roade sig tydligen med att öva sig i steg, i att gå och
i olika attityder, vilket hon gjorde med mycket behag och
tydligen alldeles uppgående i vad hon förehade. Vem kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
