Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men hon kände den person, hon hade att göra med, och
hade sagt båda dessa saker utan ringaste tvivel om den
verkan, de skulle framkalla.
Hon gick och satte sig på sin ljuslåda, och hennes
stolthet, hennes högdraget segervissa hållning gjorde den
till en tron.
»Nu, Chambers, ska vi tala om affärer, och vi vill inte
veta åv några tokerier mera. Först å’ främst, du får femti
dolla’ i måna’n; hälften åv de’ ska’ du ge till din mor.
Fram me’ pengarna!»
Men Tom hade bara sex dollars i hela världen. Han
gav henne dem och lovade börja på riktig räkning med
nästa månads understöd.
»Chambers, hur mycket ä’ du skyldig?»
Tom ryste till och sade:
»Nära trehundra dollars.»
»Hur tänker du kunna betala dem?»
Tom jämrade fram:
»Å, jag vet inte; gör mig inte sådana förskräckliga
frågor!»
Men hon höll i sig tills hon pressade fram en
bekännelse av honom; han hade strukit omkring förklädd och
stulit små värdeföremål från enskilda hus; han hade i
själva verket gjort ett ordentligt plundringståg bland
grannarna fjorton dagar förut, då han troddes vara i S:t Louis,
men han fruktade, att han icke skickat i väg nog tjuvgods
för att få ihop den summa, som behövdes, och tordes ej
göra ett nytt försök under den rådande upphetsningen i
staden. Hans mor gillade hans uppförande och erbjöd sig
att hjälpa till, men detta skrämde honom. Han vågade
helt darrande säga, att om hon ville flytta från staden,
skulle han känna sig bättre och säkrare och kunde hålla sitt
huvud mera högt — och han skulle just gå på med sina
skäl, då hon avbröt honom och beredde honom en angenäm
överraskning genom att säga, att hon var beredd att ge
sig i väg; det gjorde henne detsamma, var hon bodde,
blott hon fick sin andel av månadspengarna regelbundet.
Hon sade, att hon inte skulle fara långt bort och komma
tillbaka till spökhuset en gång i månaden för att hämta
pengarna. Därpå sade hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
