Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nionde kapitlet
- Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»De’ finns inte en nigger till i den här sta’n, som ä’
så högboren som du. Seså, ge dej i väg nu! Å, håll du
huvudet så högt som du vill — det har du rätt till, å’ de’
kan jag svära på!»
*
TIONDE KAPITLET.
Alla säga: »Hur hårt det är, att vi måste
dö» — en underlig klagan att komma
från deras läppar, som varit tvungna att
leva. — Ur Pundhuvud-Wilsons
tänkebok.
Är du ond, så räkna till fyra; är du
mycket ond, så svär. — Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok.
Sedan Tom gått till sängs, plågades han gång på gång
av häftiga uppvaknanden, varvid hans första tanke var:
»vilken glädje — det var bara en dröm!» Så lade han sig
tungt ned igen med en suck och de frammumlade orden:
»en nigger! Jag är en nigger! Jag önskar, att jag vore död!»
Han vaknade vid daggryningen med ett återupprepande
av denna fasa, och därpå beslöt han att inte ha något mer
att skaffa med en gå förrädisk sömn. Han började tänka,
och tillräckligt bittra voro de tankar, som kommo. De
irrade omkring på ungefär följande sätt:
»Varför blevo niggrer och vita skapade? Vilket brott
hade den första, oskapade niggern begått, eftersom födelsens
förbannelse blev hans lott? Och varför har denna
fasansfulla åtskillnad blivit till mellan vita och svarta? — — —
Huru hård förefaller ej niggerns lott denna morgon — och
likväl föll ingen sådan tanke mig in någonsin förr!»
Han suckade och jämrade sig en timme eller mera i
sträck. Därpå kom »Chambers» ödmjukt in för att säga,
att frukosten var nästan färdig. Tom blev blossande röd,
då han såg denne aristokratiske, vite yngling krypa för
honom och kalla honom »unga herrn». Han sade strävt:
»Ut ur min åsyn!» och när gossen gått, mumlade han:
»Han har ej gjort mig något ont, den stackars uslingen,
men nu är han för mig som salt i surt öga, ty han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0058.html
