Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luigi skrev en rad avsides och vek ihop pappersbiten
samt räckte den till Tom med orden: »Jag skall säga er
till att se på den, om han finner det.»
Wilson började nu granska innersidan av Luigis hand,
följande livslinjerna, hjärtelinjerna, huvudlinjerna och så
vidare, under det att han omsorgsfullt gav akt på deras
förbindelser med hela spindelvävsnätet av finare och mera
otydliga märken och linjer, som på alla sidor omgåvo
dem; han kände på den köttiga sidan av handen mellan
handloven och roten av lillfingret och gav akt på dess
skapnad likaså; han undersökte omsorgsfullt fingrarna i
det han lade märke till deras form, proportioner och hur
de höllos, när de voro i fullkomlig vila. Hela denna
procedur iakttogs av de tre åskådarna med spänt intresse,
under det att de lutade sina huvuden över Luigis flata
hand, och ingen störde tystnaden med ett enda ord. Nu
började Wilson åter med en noggrann granskning av
handens innersida och började föredraga sina upptäckter.
Han skisserade Luigis karaktär och fallenheter, hans
tycken och smak, Vad han avskydde och vad han åtrådde,
hans begåvning, ärelystnad och hans excentriska sidor på
ett sätt, som emellertid kom Luigi att studsa och de andra
att skratta, men båda tvillingarna förklarade bilden vara
konstnärligt utförd och korrekt.
Därpå övergick Wilson till Luigis historia. Nu rörde
han sig försiktigt och med tvekan, i det han långsamt
förde sina fingrar utefter flata handens huvudlinjer och
litet emellanåt hejdade sig vid en »stjärna» eller något
otvetydigt landmärke, noggrant granskande omgivningen.
Han omtalade ett par gånger händelser, varvid Luigi
bekräftade riktigheten av vad han sade, och undersökningen
fortgick. Bäst det var, såg Wilson plötsligt upp med ett
förvånat uttryck.
»Här finnes berättad en händelse, som ni kanske ej
önskar att jag...»
»Jo, tala om den», svarade Luigi godmodigt; »jag
försäkrar er, att den ej skall göra mig förlägen.»
Men Wilson tvekade ännu och tycktes ej rätt veta, hur
han skulle göra. Därpå sade han.
»Jag tycker, att det är ett för ömtåligt ämne att — att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
