Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Elvte kapitlet
- Tolvte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vatten var att föredraga framför eld, och alltjämt fortfor
rusningen genom fönstren, alltjämt överspolades den med
obarmhärtiga vattenmassor, tills byggnaden var tom och
brandsoldaterna klättrade in i salen samt dränkte den med fyrtio
gånger så mycket vatten som behövts för att släcka den eld
där var; ty en bybrandkår får ej ofta tillfälle att visa sig
på styva linan, och när den får ett tillfälle, gör den det bästa
möjliga av det. De medborgare i den lilla staden som voro
av ett omtänksamt och omdömesgillt sinnelag försäkrade icke
mot eldsvåda; de försäkrade mot brandkåren.
*
TOLVTE KAPITLET.
Mod är motstånd mot fruktan,
behärskande av fruktan — icke frånvaro av
fruktan. Om icke en varelse till någon
grad är feg, så är det ingen komplimang
att kalla den tapper; det skulle blott vara
ett tanklöst användande av ordet, där
det ej passar. Se på loppan! Utan varje
jämförelse är den av alla Guds skapade
varelser den tappraste, ifall okunnighet
om vad fruktan vill säga skulle vara mod.
Vare sig du sover eller är vaken anfaller
den dig utan att bry sig om det faktum,
att du i fråga om storlek och styrka är
honom lika överlägsen som alla jordens
härar sammanslagna äro överlägsna ett
dibarn; den lever både dag och natt, alla
dagar och alla nätter, i själva skötet på
faran och i dödens omedelbara närhet och
är likväl lika litet rädd som en man, som
vandrar gatan fram i en stad, vilken för
tusen år sedan hotades av en jordbävning.
När vi tala om Clive, Nelson och
Putnam[1] som män, vilka »ej visste, vad
fruktan var», borde vi alltid tillägga
loppan — och sätta den i spetsen för
processionen. — Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok.
Domaren Driscoll låg i sin säng och sov klockan tio den
fredagskvällen, och han hade stigit upp och givit sig ut på
[1] Amerikansk sjöhjälte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0076.html
